Sparrissoldaten

Baka surdegssemla!

Jag tänker börja med att säga en sak, en semla bakad på surdeg är varken sur eller syrlig, om man gör det rätt. Precis som att en bulle bakad på jäst inte ska smaka jäst. För att lyckas med ett bullbak på surdeg, så ska surdegen vara i ett fräscht stadie, ni kan läsa om det här.

Tredje gången gillt
Mitt första provbak gick illa. Jag hade inte knådat degen tillräckligt, efter att jag hade inkorporerat smöret. Mitt andra bak, blev helt perfekt, tills jag smakade på bullarna, jag hade glömt sockret. Tredje baket höll på att bli en flopp, bullarna var inte genomgräddade. Som tur var, så var jag för ivrig på att provsmaka en semla. Till min stora förvåning upptäckte jag att bullen inte var färdiggräddad när jag skar upp den. En lätt panik infann sig i mig, men med en kvick manöver så hade jag skickat in de andra bullarna i ugnen igen. Resultatet blev bra, men det kan bli bättre. Jag lär ju hinna göra om det här en gång till, innan fettisdagen. Kanske provar jag att baka dem på emmer nästa gång, fullkorn eller siktat, vi får se!

Ingredienser för 10 -12 bullar

Ekologiskt vetemjöl – 500 gram (Prova att variera, nästa gång tänker jag prova att baka med emmer)
Lantmjölk – 250 gram (Ekologisk, Lågpastöriserad och ohomogeniserad)
Ekologiskt ägg – 1 st
Ekologisk kardemumma – 20 gram (Mald eller egenstött)
Ekologiskt oraffinerat rörsocker – 80 gram
Oraffinerat havssalt – 10 gram (Blött salt)
Surdeg – 2-3 msk
(Ekologiskt) osaltat smör – 100 gram (Kan vara svårt att få tag på ekologiskt osaltat smör, jag hittade det inte. Jag mailade Arla om det, och jag uppmannar alla andra som vill ha ekologiskt osaltat smör, att göra det samma. Jag är helt övertygad om att med lite påtryckning från folket så kommer det att komma!)

Gör såhär

  1. Mata surdegen ca 2-3 timmar innan ni ska börja baka. Samtidigt kan ni ställa fram alla ingredienser så att det hinner bli rumstempererade.
  2. När surdegen är redo att bakas med, blanda då hälften av mjölet, kardemumma, havssalt och rårörsocker i en skål. Gör en grop och häll i mjölk, surdeg och ägg. Blanda ihop allt till en smet och tillsätt sedan resterande mjöl och blanda ihop det till en deg.
  3. Låt stå i ca 2 timmar, innan ni viker in smöret. Det är under dessa två timmar som gluten hinner bildas.
  4. Knåda degen tills det är en homogen deg, då är smöret fördelat i degen.
  5. Låt degen vila, allt i från 30 minuter till 4 timmar.
  6. Forma bullarna och lägg på en plåt
  7. Pensla bullarna med vatten och täck, så att det inte torkar.
  8. Hur länge bullarna ska jäsa beror på hur mycket surdeg ni hade i degen och i vilket stadie surdegen var i när ni blanda i den. Men säg mellan 10-18 timmar, från att ni har blandat i smöret.
  9. När bullarna är färdig jästa, pensla dem då med mer vatten och baka av dem på 200°C i 10-15 minuter.

För mandelmassa läs här.

Så gör du

Mata surdegen och ta fram ingredienserna, låt dem bli rumstempererade. Bild från andra baket. Finn ett fel….inget socker! Men det spelar ingen roll för Laban, för han är alltid lika glad!

Blanda hälften av mjölet, med kardemumma, havssalt, råsocker, ägg, mjölk och surdeg.

Blanda med visp. Tillsätt resterande mjöl och blanda med händerna.

Ta gladpack eller en fuktig handuk och lägg över degen, så att den inte torkar. Låt degen vila i 2 timmar innan smöret viks in. Anledningen till att vi väntar med smöret är att gluten ska hinna bildas.

Vik in smöret och knådat degen till en homogen deg och låt den vila i åtminstone 30 minuter. Dela upp degen i 10 – 12 delar. Dela på degen genom att strypa av den med pekfingret. Man kan säga att jag har degen lindad kring mitt pekfinger, i framtiden, kanske lindad kring mitt lillfinger.

Forma bullarna genom att dra ut degen och vika in till centrum. De vi gör är att vi tänjer på gluten nätverket och skapar spänningar. Sedan kommer jäsningen i sig att skapa mer spänningar. Gör som på bilden i ca två varv medsols.

Gör en slutformning genom att lätt lyfta på bullen med händerna och samtidigt skjuta vänster hand framåt(åt vänster) och höger hand bakåt (åt höger), eller vise versa. Bullen kommer att vara i kontakt med bordet hela tiden. Lägg bullarna på plåten och pensla på med vatten. Täck över så att de inte torkar och låt jäsa klart.

Snitta av hatten på de färdigbakade bullarna. Gröp ur mitten och blanda ihop det med mandelmassan och stoppa tillbaka. Alternativt, fyll upp hela urgröpningen med mandelmassa. Ta den handvispade grädden och spritsa (Jag borde skaffa en bättre sprits och lära mig spritsa, men vi kan säga att det ser charmigt ut). Lägg på locket. Dessa semlor klara sig på egenhand, här behövs inget florsocker.

 

 


Så enkelt gör du din egen mandelmassa

Semeltider, även om det är en bit kvar till fettisdagen. Jag har gjort några provbak på surdegssemlor och tänker leverera ett recept snart. Men först tänkte jag skriva lite om mandelmassa, och varför det är en självklarhet för mig att göra min egen.

Vad ska en mandelmassa innehålla?
Mandel och socker, that’s it!

Visste ni att en del mandelmassor som säljs i butik har låg andel mandel och för att göra det ytterligare ännu sämre, så fyller de ut med tillsatser och utfyllnader grejer som aprikos- och persikokärnor.

Visste ni att många konditoriers semlor inte innehåller mandelmassa överhuvudtaget, utan någon typ av bakmassa. Inte konstigt att så många inte gillar mandelmassa, för det är inte mandelmassa. Det kan vara värt att fråga er konditor vad semlan faktiskt innehåller, om de gör mandelmassan själv, innan ni betalar dyrt för en semla.

Vill man vara säker på vad man stoppar i sig, då får man antingen göra grejerna själv eller hitta ett ekoprofilerat konditori/bageri som bakar på äkta råvaror.

Ingredienser
Ekologisk sötmandel – 100 gram
Ekologiskt rårörsocker – 25 gram

Så här gör jag min mandelmassa
Min mandelmassa innehåller mycket mindre socker än vad andra recept rekommenderar. Kanske beror det på att mina smaklökar inte är vana med så mycket sött, eller så kanske det beror på att jag gör ganska grov mandelmassa. Hur som helst, jag tycker den är väldigt söt i alla fall. Vill man ha det sötare, ja då får man öka socker andelen.

Dag 1, på kvällen
Lägg mandlarna i en kastrull och häll på kokande vatten. Lägg på locket och låt stå över natten.

Dag 2, på morgonen
Skala mandlarna och lägg dem i mixern tillsammans med sockret. Mixa till den grovlek ni gillar, ni kan tillsätta vatten om det behövs. Jag gillar struktur på mandelmassan.

Lycka till med mandelmassan nu! Och fråga konditorn hur och på vad han gör sin mandelmassa, fråga om han gör sin egen mandelmassa. Våga ställa krav!


Pomeransmarmelad, en smak av Barcelona!

Breaking the law
Vi var i Barcelona över nyår och en dag besökte vi Parc de la Ciutadella. Det första vi möttes av var citrusträd, citrus aurantium. Jag vet att man inte får klättra i träd men hur ska jag annars få tag på frukten? Det var första gången i mitt liv som jag har plockat en citrusfrukt från ett träd och jag äter den bara några sekunder senare. Då visste jag inte vad citrus aurantium var för frukt, så jag förväntade mig att den skulle vara söt och med en härlig syra som en clementin. Men det här var ett beskt syrapaket, värre än någon annan pomerans jag någonsin ätit, fantastiskt. Jag trycker i mig något som på wikipedia beskrivs som ”såpass bitter att den är osmaklig i ett naturellt tillstånd”, det rinner citrussaft längs kinderna på mig och jag njuter. De enda som var osmakligt var nog åsynen av mig i mitt naturliga tillstånd, hämningslöst sluka en pomerans, som om jag inte sett mat på veckor.

pomeransträd

Tillbaka på ruta ett
Väl hemma i Sverige med ny energi, är det med pompa och ståt jag går in på Cajsa Warg. Går förbi kassan, passerar mjölhyllan och går rakt fram och face:ar fruktdisken. Jag hade morötter i tankarna, men framför mig ligger en låda med något så mycket vackrare, pomerans, citrus aurantium! Som en hälsning från Barcelona!

För två år sen kokade jag min första marmelad på pomerans, pomerans som jag komiskt nog köpt i samma butik, och om jag inte missminner mig, så låg lådan på samma ställe då, som idag. Förra året missade jag att göra det, och i år tänker jag prova att göra det på ett annorlunda sätt.

Jag fyller en påse med ett kilo, för jag vet att man aldrig kan ha för mycket pomeransmarmelad hemma. Det enda som står emellan mig och pomeransmarmeladen nu är kylan och den snötäckta vägen hem.

Inte som alla andra, marmeladen annorlunda
Väl hemma tar jag en klyfta pomerans, blundar och minns Barcelona. Den är inte lika fantastiskt som den handplockade frukten, men den får duga denna vinterkväll. Sedan så börjar jag koka marmelad. Man kan koka marmelad på olika sätt och jag gör det efter min smak, det här är inte en marmelad för alla. Den är besk och bitter och helt fylld av smak av pomerans, ingen apelsin, ingen citron, bara pomerans, precis som jag vill ha den. Jag skalar pomeransen, klämmer ut saften och kärnorna i en kastrull. Kärnorna lägger jag sedan i kaffefilter som jag knyter igen. detta för att jag vill ha med kärnorna under kokningen, för kärnorna ger mycket smak, men jag vill inte ha med dem i den färdiga marmeladen. Saften häller jag över till en tillbringare och sparar till slutet, då jag vill spara den fräscha syran. Jag hackar sedan fruktköttet och strimlar pomeransskalen och lägger allt i en kastrullen. Jag fyller på med vatten så att det täcker skalen, häller på socker och stoppar ner kaffefiltret med kärnorna i kastrullen. Sedan låter jag det koka i tjugo minuter, med omrörning, tills det hela har fått en marmeladkonsistens. När marmeladen är färdigkokad häller jag i fruktsaften, eftersom jag vill behålla syran. Jag använder relativt lite råsocker, ca 2 dl (ca 10 % av rekommenderad sockermängd), för jag är inte ute efter en söt marmelad, men i och med den låga sockerhalten, så förlorar jag konserveringseffekten.

Den mängden marmelad som jag tror att jag kommer förbruka inom två veckor häller jag upp i en burk. Jag häller upp marmeladen när den är kokhet i en burk som jag har hettat upp på hundra grader i ugnen. Jag tätsluter burken och låter den svalna, innan jag ställer in den i kylskåpet. Resterande mängd marmelad, delar jag upp i portioner och fryser in.

Prova om du vågar
Jag rekommenderar inte den här marmeladen till någon med försötad tand, denna marmelad är på egen risk. Men den största risken är att ni kommer att älska den och aldrig mer köpa marmelad. Det behövs inga mängder, bara duttar, en god ost och frukostsmörgåsen är frälst.