Sparrissoldaten

Detox för fullt i 67 dagar

Det hela började i oktober och varade fram till dagen innan julafton, i 67 dagar närmare bestämt. Det började med ett samtal vid ett frukostbord, någonstans i Nacka, om ett socker uppehåll, men som urartade och resulterade i att även alkohol, rött kött, koffein och tobak blev indraget.

Tre guldstjärnor och en klapp på axeln
Jag skrev då att det inte skulle vara några problem. Men jag vill vara tydlig med några saker, jag gick inte in i det här med tanken, jag ska göra det här exemplariskt, som i väntan på att få tre guldstjärnor, en klapp på axeln och orden, gud vad exemplariskt Richard! Jag har gjort mina snesteg, och de är långt mer värdefulla än tre guldstjärnor och några hyllande ord. Jag gick inte heller in i det här med tanken att jag borde verkligen förändra min kostvanor, ta tag i det det här. Nej, jag gick in i det här, mer som ett sätt för mig att tvingas till reflektion över vad mat innehåller och ha en pelare att luta mig emot, när dessa ting serveras och bjuds. För att lätt kunna tacka nej, ge folk en anledning till mina beslut och kanske väcka en tanke. Men också för att känna på hur en kost fri från raffinerat socker (även råsocker, honung och sirap av olika slag), kött och alkohol på verkar kroppen.

Trodde jag hade koll
Jag har ju koll på vad maten hemma innehåller, eftersom jag lagar den själv från grunden. Men det blir svårare när man äter på restaurang eller blir bjuden. Jag ska ge ett exempel. Jag var tvungen att jobba över en kväll, och hungrig och stressad som jag var gick jag ner till food quarter:n, för att hämta mat och ta med upp till kontoret. På det stället som jag hade i tanken, var allt utsålt utom kött. Hmm tänkte jag, såg mig omkring och ögonen fastnade på sushi stället. Jag går dit, beställer, får min mat och går tillbaka till kontoret, sätter mig och ska äta, när tanken slår mig! Fan, sushi-riset innehåller ju socker, inlagda ingefäran innehåller ju socker. Hur kunde jag göra den här missen??

Urskulda dig själv eller sök, och du finner svar
Jag kan ju skylla på att jag hade ett blodsockerfall och det var mitt undermedvetna som guidade mig, som visste vad jag behövde. Med den logiken hade ju allt varit frid och fröjd och jag hade lugnt kunnat fortsatt lunka på i min bubbla. Men jag gör det inte enkelt för mig, jag spelar upp hela situationen i mitt huvud, multipla gånger, som ett trauma. Och det jag kom fram till var att det var för många parametrar att håll koll på. Efter att ha stått och letat bland hyllorna på första stället och inte hittat några köttfritt alternativ, slog tanken mig, sushi, det är ju fisk, och det är ju okej, glädjerus, problemet löst. Men egentligen, hade jag två parametrar kvar, är det sockerfritt och är det ekologiskt, även om ekologiskt är svårt att uppfylla när man hämtar mat.

Samhället är riggat för att du och jag ska misslyckas
Jag förstår problematiken för många (inklusive mig själv) när de handlar, varför det är svårt att ta bra beslut i butiken. När väl man lyckas hitta något utan E-ämnen eller socker, så glömmer man kolla om det är ekologiskt och vise versa. Även fast man aktivt strävar efter att utesluta saker ur sin kost, så är det ändå svårt, för den här livsmedelsindustrin innehåller så mycket skit.