Historik
Redan 3 500 f.Kr. rapporterades att tenn användes för att göra koppar hårdare.
Kemi
Tenn är en mjuk silvervit metall. Jordskorpan består endast av 2 ppm tenn. Koncentrationen i marken varierar oftast mellan 1–4 ppm men det förekommer betydligt mer vid torvmark, t.o.m. upp till 300 ppm. Tenn kan spridas via vattenavlopp, jordbruksindustrin och livsmedelsindustrin. Den oxideras inte lätt och står bra emot korrosion p.g.a. sitt oxidlager.
Tenn binder sig lätt till järn och har använts för att täcka över bly, zink eller stål för att förebygga korrosion. Tenn ingår i flera organiska och oorganiska föreningar med olika egenskaper.
Effekt
Tenn anses av många höra till de nödvändiga spårämnena. Klaus Schwarz påvisade att råttor behöver 1–2 mg tenn per kg kroppsvikt för att utvecklas och växa normalt. Behovet för människan är inte lika stort. Man har uppskattat att intaget varierar mellan 0,2–17 mg dagligen. Behovet av tenn hos människan är okänt och några rekommendationer finns inte. Med födan får människan i genomsnitt 1 mg tenn per kg mat så eventuellt får man i genomsnitt det man behöver genom dagsintaget. Djupfryst och konserverad mat innehåller knappt 2 mg tenn per kg. I lagom mängder verkar tenn ha en positiv verkan för benstommen, som skydd mot cancer och för immunförsvaret.
Toxicitet från tenn kan ha följande akuta symtom: ögon och hudirritationer, huvudvärk, magont, yrsel, svår svettning, andfåddhet, urineringsproblem. Kroniska och långtidseffekter kan vara: depression, leverskada, immunförsvarsstörningar, kromosomskada, brist på bildning av röda blodkroppar, hjärnskador. Det är mycket sällsynt med toxicitet även om vi får i oss tenn varje dag från luften, maten, metallburkar, mm. Allergireaktioner mot tenn är ytterst ovanliga.
Toxicitetskällor
Tenn har använts som skyddande beläggning på plåt i t.ex. matkonservering (tennburkar), jordbruksindustri, plastindustri, vid el-kretsar, lödning vid rörfästen, stora magneter, keramik och vid amalgamfyllningar. Organiska föreningar av tenn kan förstöra algtillväxt och förorena fisk. Tenn bryts i Kina, Thailand, Indonesien, Bolivia och Brasilien.
I USA torde tennintaget vara högst i världen eftersom konsumtionen av burkmat svarar för upp till 15 procent av genomsnittskosten. Mat som förvaras i öppnade konservburkar drar åt sig stora mängder tenn. Det tenn som ingår i dricksvatten och luft saknar oftast betydelse för människans tennintag.
Angreppsorgan
Hud, andningsvägar, slemhinnor, urinblåsan
Absorption/exkretion
Människor kan uppta tenn genom mat, andning och huden.
Antagonister
Koppar, zink.
Kelering/avgiftning
Förhöjda tennmängder sänks i vanliga fall med mineralbalansering, speciellt i samband med avgiftningskurer där man stödjer njur- och tarmrening. Extra intag av kalcium, liponsyra samt svavel (MSM) påskyndar utsöndring av tenn. Extra intag av fibrer och alger bidrar till snabbare avgiftning.
Analyser
Eventuella ansamlingar av tenn i kroppen visas genom en hårmineralanalys.
De som har problem med hög tennexponering visar höga värden i en hårmineralanalys och även i serum. Vid tungmetallsförgiftning kan tennvärden öka i samband med andra förhöjda värden av tungmetaller.
Exempel på studier, referenser
Lungcancer
Selentillskott till gruvarbetare i Kina gav skydd mot giftiga kemikalier och minskade risken för lungcancer.
Yu S. ”Intervention Trial in Selenium For the Prevention of Lung Cancer Among Tin Miners in Yunnen, China”.
Biol Trace Elem Res, 1990;24:105-108.