Livet, träningen och sjukdomen

Quality Body. När du behöver hjälp med läkning av kropp och själ.

Djungelterapi?

Jag har under större delen av mitt liv tagit hjälp av olika typer av kroppsliga terapeuter för att hantera de skavanker och skador som har dykt upp. Jag har gått till kiropraktorer, naprapater, massörer, akupunktörer, osteopater, kinoterapeuter, kinesiologer, dornterapeuter med flera, allt ifrån sådana som jag har fått på rekommendation till sådana som jag har testat på chans.

Listan över olika behandlingsformer och terapeuter som finns är utan överdrift enormt stor och att försöka hitta rätt i den djungeln är allt annat än lätt så idag tänkte jag lägga en rekommendation som kanske kan hjälpa dig?

Det är för den terapeut som jag de senaste åren tagit hjälp av och med handen på hjärtat kan säga är den terapeut som enskilt har gett mig absolut mest hjälp med utveckling, läkning och smärtlindring.

Quality Body

Maria på Quality Body var en sådana terapeut som jag mer eller mindre egentligen ramlade på och bara testade, just på chans. Jag var medveten om att hon fanns men visste och förstod inte riktigt vad det var hon gjorde rent praktiskt. Men en dag av en händelse fick jag http://www.quality-body.com/ i knät och just den dagen hade jag fruktansvärt ont och kände att jag inte kunde få smärtan att släppa på egen hand. Så jag tog kontakt med Maria, hade lite flyt och kunde få en tid tämligen omgående. Och sedan den dagen har jag egentligen aldrig behövt söka hjälp någon annanstans för mina kroppsliga krämpor.

Ung och erfaren.

På pappret är inte Maria speciellt gammal, men när hon sätter igång att arbeta så utstrålar hon ändå en erfarenhet som trumfar många med fler år på nacken. Hon arbetar mycket effektivt och får väldigt mycket gjort på tiden man är där vilket gör behandlingarna prisvärda.

Maria är väldigt inkännande och arbetar väldigt mycket efter vad du behöver, just nu följer inte bara en standard procedur, one fix for all, som jag har upplevt hos andra till och från.

Smärtfri efter 15 år.

För min del kan jag säga att det har varit värt varenda krona jag har lagt hos Quality Body. Jag minns fortfarande den morgonen jag vaknade upp och kunde säga att jag där och då var helt smärtfri, vilket var något jag inte hade varit på över 15 år och inte någon annan terapeut hade lyckats med. Jag har även fått mer energi, mer medvetenhet och jag rör mig generellt bättre.

Sen måste jag naturligtvis säga att man inte kan lägga allt i händerna på sin terapeut och tro att de kan trolla. De kan bara hjälpa dig så långt, och har man haft problem en längre tid går det förmodligen inte över på en natt. Man måste lägga in mycket, eller snarare det mesta av arbetet själv. Terapeuten har kanske bara en timme i veckan under en period att försöka peta saker åt rätt håll, om du envisas med att peta saker åt ett annat håll resterande 167 timmarna kan det bli svårt att få ordning på torpet. Men de kan vara en god hjälpande hand och en vägvisare när behovet finns och man är beredd att lyssna och göra jobbet.

Står i läget att du behöver hjälp utifrån och kan ta dig till Stockholmsområdet så rekommenderar jag att du kontaktar Quality Body och testar själv.

Och för den som undrar, nej, jag får varken provision eller något annat för att skriva det här. Bra saker ska hända bra personer, du får välja själv om du ska tillhöra den kategorin.

 

Må väl till nästa gång.


Grundläggande rörelser för liv, Del 3: ”Pulls” a.k.a Dragrörelser

Den här bloggen alltså, jösses vad den ger mig huvudbry. Jag tycker att det är rätt trevligt att skriva här och det är faktiskt något jag vill göra, men den ligger tyvärr alldeles för långt ned på min prioriteringslista och det är hela svaret till mina mycket infrekventa inlägg.

Egentligen skulle den här bloggen ha bytt namn vid det här laget men livet har varit det som har gått emellan. Tanken är att jag ska försöka få in en annan energi i bloggen och eventuellt kunna ha en liten annan vinkel på inläggen. Men det kommer när det kommer och vi får se hur det faller ut.

Men först ska vi fortsätta på det som är påbörjat.

Del 3 i serien om rörelser och nu har vi kommit till kategorin dragrörelser, eller pulls som det även kallas på engelska. 

Dragrörelser kan vid en första anblick ses som pressrörelsens motvikt och att om man bara kör lika många skivstångsrodd som bänkpressar är balansen där emellan hemma sen. Eller?

Och till en viss del stämmer det, att bröstmusklernas antagonister sitter på baksidan och att du behöver ha en balans mellan drag och press-rörelser för att bland annat undvika skador men även för att din kropp ska fungera så bra som möjligt.

Dock upplever jag i vanlig ordning att det finns en hel del missförstånd i ämnet och i just den här avdelningen finns det en hel del att röja i.

Ett exempel är motverkandet av ”gorilla”-looken (inåtroterade axlar) som jag skrev lite om i  http://kurera.se/yoel-grundemark/2015/02/28/grundlaggande-rorelser-for-liv-del-2-press/.

Det här är ett jättevanligt problem, inte bara för grabbar och tjejer med större mängd muskelmassa utan även hos oss andra dödliga individer också. ”Men jag kör ju mina kabelrodd efter mina pressar, det är ju baksida och framsida räcker inte det…?”

En hel del av problemet tror jag ligger i en oförståelse kring rörelsen och vad en specifik muskel gör. Jag är inte speciellt mycket för att slänga mig med latinska namn och i detalj gå in vad varje muskel gör, (jag vet inte ens vad alla muskler i kroppen heter eller gör och bryr mig ärligt talat inte om det heller då det sällan fyller någon praktisk funktion) men i det här fallet kan det vara läge att hänga med på att den breda ryggmuskeln, eller latissimus dorsi a.k.a ”latsen”  som är en av de primära musklerna som arbetar vid exempelvis en kabelrodd, är en inåt-roterande muskel, även om den råkar vara belägen på baksidan av kroppen.

Beroende på utförandet av din rodd-rörelse (eller vilken rörelse du nu gör) kommer kanske inte dina rodd att hjälpa dig i din jakt på att rotera ut och tillbaka dina skuldror. Däremot är det inte sagt att du inte ska göra dina rodd rörelser. Det ska du absolut göra, men du kanske ska titta över ditt utförande.

En fråga till dig med inåtroterade axlar eller övrig axelproblematik. Hur jobbar din Rhomboideus muskulatur när du gör dina rodd och drag-rörelser? 

Mmm, jag vet, frågan är mer eller mindre retorisk. Börja ägna den här muskeln mer uppmärksamhet så kommer du märka att det kommer att hända grejer med din kropp.

En enkel övning att testa, är den som jag kallar för Static Batwings . Börja med att du ställer dig med ryggen mot en vägg.

* Sträck på dig så att du har en så bra hållning som du någonsin kan frambringa. Brösta upp dig! Du ska skapa en upprätt plank-position. Tänk Tight!! (rumpa, mage, lår)

* Flytta ut hälarna ca 1-1,5 dm från väggen och dra tillbaka armbågarna bakom kroppen och luta dig mot väggen med stöd av endast armbågarna. Endast armbågarna ska vara i kontakt med väggen. Håll ned axlarna, bort från öronen.

* Lyft upp dina tummar så du gör en dubbel ”tummen-upp” och tänk dig att du ska dra tummarna till dina armhålor. Tummarna kommer naturligtvis inte att hamna där, föreställ dig bara det.

* Dra armbågarna bakåt så att du drar ihop skulderbladen för allt vad du är värd! Föreställ dig hur du håller fast en penna mellan skulderbladen. (Glöm inte bort de första punkterna, Tight!!) Gör detta i 1 min. Vila en stund och upprepa 2 gånger. Maila mig imorgon om du inte har hittat dina Rhomboideus efter det här.

Gör den här övningen 6 dagar i veckan, 3 gånger om dagen och du kommer uppleva att du har bättre hållning, mindre låsningar i bröstryggen, se yngre ut (!!) inom tämligen kort tid. På lite längre sikt kommer du även märka att dina axelbesvär är avsevärt bättre. Varsågod, du kan swisha mig pengarna sen.

Mina favoritövningar när det kommer till dragövningar.

* Marklyft. Kommer även nämnas i avdelningen Nivåskifte Höft ”Hinge” . En av de absolut bästa övningarna för mer eller mindre alla människor anser jag. Lyft ett tungt föremål från marken, mer användbart blir det sällan inte.

Jag kommer inte att gå in i detalj hur ett marklyft ska genomföras här, men ett par saker kommer jag att nämna. Marklyft är inte en knäböj med stången hängandes framför kroppen. Det finns en gråskala i det här området men nu talar vi inte om olika marklyftstilar för styrkelyft utan det generella marklyftet för gemene man.

Det vi vill vinna är att bygga en styrka i hela kroppen men framförallt vill vi stärka den bakre och strukturella muskulaturen. Här ska vi koppla på den största enskilda muskeln vi har; rumpan och den tillsammans med baksida lår, rygg, skuldror och en viss mån framsida lår ska dra (!!) upp stången från marken.

Jag vet att din mamma kanske sa till dig att du inte ska lyfta med ryggen utan att du ska lyfta med benen, men tänk efter ett ögonblick och fundera på om din mamma är en lämplig person att lyssna på gällande träning…

Ta dig tid att lära dig att utföra marklyft på ett korrekt och bra sätt och du har ett träningsverktyg som kommer ta dig längre än de flesta andra, oavsett mål med träningen eller livet.

Just det. Även om du gör fler än en repetition startar varje repetition från noll. Marklyft, Deadlift på engelska. Dött lyft. Lyft, håll, sänk, ladda om och lyft igen. Inget studsande!!

Chins/pullups.

Vad är skillnaden mellan chins och pullups kanske du undrar? Jag förstår att man kan bli lite konfunderad om vad som är vad ibland och vad som egentligen menas. I Sverige brukar man generellt mena att man gör chins när man drar sig upp till stången med handflatorna vända bort från kroppen och att man gör pullups när man har händerna vända mot kroppen. I till exempel USA är det många gånger tvärtom. Man kallar det chinups när handflatorna är vända mot kroppen och pullups när de är vända bortåt.

Men precis som lilla Kalle sa om bläckfisken och vaginan, skitsamma vad det heter. (Vill du ha hela historien får du fråga..)

Jag bryr mig egentligen inte heller om vilken variant du gör bara du gör någon av dem. Gör det som känns bäst, variera om du vill. Ur ett praktiskt perspektiv ser jag en fördel av att göra dem med händerna vända bort från kroppen då du förmodligen oftare kommer använda dig av det greppet när du klättrar uppför en stege, ska häva dig över en mur eller vad det nu kan vara.

Men tar inte det ena mer på biceps och den andra mer på ryggen??” Fel kille att snacka det här med då kroppsbyggning och isolering av muskler hit och dit sällan är något jag bryr mig om. Visst, det ena greppet kommer aktivera biceps i något större utsträckning än det andra men alla dina dragmuskler kommer bli involverade och biceps kommer att vara den muskeln som är den begränsade faktorn hur du än utför rörelsen. Och det vi vill är att utföra rörelsen, resten är sekundärt. Jag har muskler för att utföra rörelse och arbete, jag gör inte rörelser och arbete för att aktivera mina muskler. Om jag inte är skadad och måste rehabiliteringsträna av någon anledning, men då är läget ett annat.

Chins och pullups är en övning som inte bara påverkar kroppen mekaniskt. Det händer en massa psykologiska saker av att kunna dra upp sin egen kroppsvikt.

Klarar du inte av att dra dig upp en gång idag? Det gör ingenting, du kommer att kunna göra det sinom tid om du bestämmer dig för det. Börja bara att jobba mot målet, när du är där kommer du att märka att det har hänt kopiösa saker med både kropp och sinne!

Batwing-rows.

Urspunget till släktingen jag presenterade tidigare i inlägget. En fantastisk rörelse som kan utföras liggandes på mage på en upphöjd bänk eller kroppsvikts-style i ringar alternativt TRX-band. Jag ger inte jättemycket för varianten att sitta bak och fram vänd på en lutad bänk och genomföra övningen då rörelsen inte blir riktigt bra från den positionen.

Här är inte vikten i fokus alls utan allting kretsar kring rörelsen. Sikta efter att dra tummarna till armhålorna och håll vikten/dig själv i den här positionen medan du drar ihop dina skulderblad maximalt. Håll den här positionen i 10 sek innan du sänker vikten till utgångsläget för nästa repetition.

Så, det var ungefär allt från det jag tänkte skriva idag. Det finns otroligt mycket mer att täcka i ämnet men det får vara som det är just nu.

 

I övrigt är det mycket tankar just nu. Mycket kring jaget, egot och medvetandet kring vad som verkligen är och vad som inte egentligen inte är. Inte helt solklart än, men det kommer. Vägen är målet.

 

Må väl till nästa gång.

 

 

 


Tränar du för att leva eller lever du för att träna?

Är en fråga som poppade upp i mitt huvud för en tid sedan. Grundfrågan var egentligen en utveckling av Krugans Kimonos devis ”Fight to live, live to fight” men jag tror att fler människor i dagsläget har en närmare relation med ordet träning än med översättningen av ordet ”Fight” och har lättare att se på frågan från det perspektivet så jag valde att skriva detta utifrån den förutsättningen istället.

För min egen del kunde jag skriva in mig under facket ”lever för att träna”.  Jag  var övertygad om att jag var född för träningens skull. Hela min existens låg i den. Varje dag kretsade  kring när, var och hur jag skulle träna. Hur jag skulle äta och planera aktiviteter för att få optimala förutsättningar för passen mm. Tankarna gick konstant kring hur jag skulle kunna förbättra min träning, hur jag snabbast skulle kunna bli bättre, snabbare, starkare etc. Det mesta jag gjorde eller inte gjorde hade någon form av baktanke kring vad det skulle kunna ha för effekt på träningen. ”Kan jag göra det där? Hur länge blir jag borta? Hur mycket kommer jag missa? Hur stor är risken för att bli skadad” osv.

I mitt fall blev mitt sätt att leva en kraftig begränsning för mitt välmående. Det blev konstig twist på allting då jag i sak tyckte väldigt mycket om det jag gjorde. Jag älskade kampsporten, jag tyckte om att lyfta vikter och jag mådde bra av att röra på mig. Åtminstone intalade jag mig det. I grund och botten tyckte jag även så, missförstå mig inte här, jag tyckte från början att allt jag pysslade med var jäkligt kul men med tiden slutade jag känna att det förhöll sig på detta sätt och jag började känna mig låst och begränsad.

Varje dag blev ett smärre krig. Det var ytterst sällan roligt på träningarna, jag hade konstant ont i leder och muskler och jag kände mig i princip aldrig glad över någonting. Tröttheten var kanske det värsta av allt. Konstant trött, seg, sliten och energilös. Allt som skulle göras behövde alltid forceras. Kaffet var inte längre en njutning utan ett nödvändigt ont för att överhuvudtaget komma ur sängen.

Såhär med lite distans och eftertanke är allt glasklart att jag var ute på vift, och att något inte stod rätt till men mitt uppe i alltihop var det inte riktigt lika enkelt. Jag tyckte det var väldigt märkligt att mådde som jag gjorde, ”Jag tränar och sköter mig. Dricker ingen alkohol, röker inte, snusar inte, använder inte droger, äter bra mat (trodde jag, mer om det vid annat tillfälle) och ändå mår jag rent utsagt skit!”

Jag kunde inte förstå hur andra kom genom sina liv och kunde leva som de gjorde utan att må som urvridna disktrasor.

Jag började utveckla matallergier, fick sjukdiagnoser som utbrändhet, utmattning, depression, diskbråck , Mb Bechterews och gud vet allt.  Jag genomförde terapier och rehabilitering, sökte hjälp från alla tänkbara och otänkbara håll. Gjorde precis som jag blev tillsagd, ibland var det något litet som hjälpte tillfälligt men i det stora hela blev det ingen större skillnad och det kändes som jag inte kom någonstans och inget verkade bli bättre.

Någon riktig träning kunde jag inte genomföra men jag hade ju fått rehabiliteringsprogram av professionella terapeuter som skulle göra mig bättre så det tragglade jag på med trots att jag vid tillfällen kunde bli liggande på golvet upp till en halvtimme p.g.a. smärtor som gjorde att jag inte kunde stå upp. Under perioder hade jag så svåra smärtor att jag inte hade någon kroppsposition som inte gjorde ont och under drygt en månad kunde jag i princip inte sova alls trots att jag var helt slut.

Man kan ju tycka att jag borde haft vett att förstå att jag skulle testa en annan väg här, men som en vän till mig så vänligt förklarade för mig en gång ”Du är ju snyggare än du är smart” så får jag väl erkänna mitt tillkortakommande och acceptera att jag var lite drygt dum i huvudet… Och ja, jag tänker stå fast vid ordet ”var” tackar som frågar.

Det var egentligen inte förrän jag accepterade att min tillvaro inte riktigt ser ut som jag trodde eller önskade och att jag inte kunde kontrollera eller styra processen jag befann mig i som vändningen kom.
Jag insåg att jag hade stressat som ett djur för att så snabbt som möjligt ta mig ur situationen och försökt forcera mig förbi vilket blev totalt kontraproduktivt och jag blev i det närmaste sämre hela tiden. Med acceptansen kom också förståelsen, med förståelsen öppnade sig vägar som jag inte hade sett förut och plötsligt började tillvaron se lite ljusare ut.

Jag började göra saker som kändes bra och gav ro, undvek sådant som inte kändes bra och skapade stress. I förlängningen smittade detta av sig utanför det fysiska och började sprida sig till resten av min tillvaro och jag började rensa ut och ta bort element som stal energi och började bli mer medveten om vad som faktiskt gav mig energi och inte dränerade mig. Jag började lyssna medvetet och sakta, sakta började jag höra saker som jag inte hade uppfattat tidigare och undan för undan kunde jag nästan se världen växa. Åtminstone den lilla värld som jag har levt i.

Så smått började energin krypa tillbaka. Vecka för vecka minskade smärtorna och sakterliga kunde jag börja känna på de saker som jag inte kunde göra tidigare. Jag började kunna promenera och göra vardagliga saker som inte hade fungerat tidigare. Jag kunde börja träna lite försiktigt och helt plötsligt började kroppen faktiskt svara positivt på det jag utsatte den för. Det gick verkligen inte fort och det gick VERKLIGEN inte spikrakt, men det gick framåt. Jag blev starkare, rörligare, gladare och jag började helt enkelt må bättre. Jag kände att jag hade börjat leva igen.

Jag har förstått att jag inte lever för att träna. Jag tränar för att kunna leva. För att kunna göra saker som jag annars inte skulle kunna göra. Jag tränar och rör på mig för att kunna ta del av saker som erbjuds, för att kunna njuta av att göra saker som får mig att må bra.

Jag kan idag säga att jag älskar träning och rörelse igen men bara sådant som jag tycker är kul, utvecklande och utmanande. Träning för träningens skull om den inte är meningsfull och fyller ett syfte är bara slöseri på tid och energi som hade kunnat användas till bättre saker.

Må gott tills nästa gång!