Ja älskar det.. Har alltid gjort. Att få öppna upp i hjärtat, lungorna och andas helt och fullt. För att inte tala om alla ämnen som frigörs i kroppen. Man behöver inte vara forskare för att veta att det är så det är. Det känns i hela kroppen. Det bara sprutar lyckoämnen efter ordentliga bakåtböjningar eller Urdhva Dhanurasana som det heter på Sanskrit.
Det bästa är att man behöver inte komma så här djupt alls.. Lyft upp armarna i luften och böj dig bakåt så långt du förmår. Du kan göra det sittande också. Stanna några andetag och andas. ♥
Känslostormar i din yogaträning
Jag har precis lärt mig att greppa runt min fotled på egen hand. Jag har gjort det länge med hjälp av en lärare. Första gången jag gjorde det var för kanske 6 år sedan. Jag hade hört, att man plötsligt kunde börja gråta, skratta hysteriskt eller att andra känslor kommer upp som man liksom inte kan hejda. Tyckte väl att det var lite larvigt.. Vad då det är klart att man kan hejda sig tänkte jag 😉
http://instagram.com/p/t7DFFshAKm/?modal=true
Läraren tog tag i mina handleder och hjälpte mig att greppa mina fotleder för första gången, båda två samtidigt. Jag stannade där ett tag. Kommer inte ihåg vad jag tänkte eller kände, men direkt efteråt, när jag gjorde min framåtböjning, kom tårarna. Jag var så ledsen, helt förtvivlad, tårarna bara rann och jag var bara såå ledsen. Och nej det gick inte att stoppa, jag ville inte stoppa heller, ville bara få vara ledsen. Det var så skönt på något sätt, trots att det kändes väldigt pinsamt. Men kroppen hade stängt något inne som inte skulle stanna. Ut med sorgen och bli fri!!! Det är min största omvälvande känslostorm efter en yogaövning.
Har du något som hänt dig under eller efter ett yogapass? Berätta gärna.
Hej och tack för en väldigt fin och inspirerande blogg! Jag har en fråga, för jag har nyligen blivit tilldelad Kapotasana på yogastället där jag går och har lyckats greppa en bit upp på fötterna. Dock så blir ryggen riktigt trött av den, hela dagen sen är jag stel i musklerna runt nedre delen av ryggraden, och det spänner till när jag ska luta mig framåt. Dessutom blir jag väldigt öm i kotorna i nedre ryggen, när jag trycker på dem så gör det ont, och även när jag lutar mig framåt (eller för den delen bakåt). Jag tror att jag inte är tillräckligt rörlig i övre ryggen, men nu undrar jag om det är farligt att känna som jag gör efteråt, eller om det är vanligt i början? Att det mer gäller för mig att hitta böjning i övre ryggen och kanske vara noggrannare med att spänna magen, släppa rumpan och rotera in låren? Jag är bara rädd att jag på något sätt skadar ryggen genom att lägga för mycket tryck på den nedre delen av ryggraden. Det vore toppen att få höra lite om dina tankar 🙂
Hej Cecilia!
Jag tycker att du själv resonerar väldigt klokt runt din fråga. Svårt för mig att säga huruvida du är stel i bröstryggen eller inte, men det låter som att det kan vara så. Jag skulle föreslå att du backar lite. Jobba mer med laghu vajrasana, för att stärka framsida lår. En övning du kan göra i laghu är:
Gå ner halva vägen, håll några andetag och kom upp.
Fortsätt med att gå ner 2/3, håll och kom upp.
En sista och gå ner nästan hela vägen, håll och kom upp.
Sedan gör du hela som vanligt. Fortsätt med det ett par veckor..
Om du stärker upp låren i laghu vajrasana så tror jag att du kommer få det mycket lättare i kapotasana. Det kommer lätta kompressionen runt kotorna. Det är inte bra att få ont efter yogan. Man kan känna sig lite öm och det tror jag inte ska vara någon fara. Men gör det ont så är mitt råd att backa 🙂 Hoppas du blir hjälpt av detta. Återkom gärna så jag får höra hur det går.
Vad roligt att bloggen inspirerar dig ♥ Tack!
/ Bella