Livspusslet med Cajsa Forell

Ellen ville komma ut fort!

3 september, 2013 | Kommentera (5)

Hej på er!

Idag är vår lilla tjej redan 1 vecka gammal! En vecka som har varit fylld med en massa kärlek. <3 Vi njuter av att lära känna vår älskade lilla dotter och jag blir fylld av ett underbart lyckorus i hela kroppen av att bara ligga och titta på henne. <3

Tänkte försöka återberätta min upplevelse från vår förlossning.

Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så började jag känna av lite förvärkar natten mellan söndag (25 aug) och måndag (26 aug). Dessa värkar avtog dock på morgonen och försvann helt. På kvällen måndagen den 26:e så skulle vi, roligt nog, på en föreläsning på sjukhuset där vi fick en massa bra praktisk information om förlossningsavdelningen och bb-avdelningen på Örebros sjukhus. När vi satt där i föreläsningssalen så började jag känna lite värkar igen. Men absolut inget jag tänkte på, utan kändes bara som lite lätt mensvärk.

På natten mellan måndag (26 aug) och tisdag (27 aug, Ellens födelsedag!), började dessa menssmärtor kännas lite mer. Men jag tänkte fortfarande att det nog bara var lite förvärkar. Det var ju hela 8 dagar kvar till beräknad förlossning. Och hur många är det inte som sagt att det är såååå vanligt att förstföderskor går över tiden. Så jag tänkte inte alls på att det var dags på riktigt.

Natten gick och jag sov riktigt bra. Jag vaknade såklart när det började göra ont men andades (profylax) bara igenom mig smärtan som jag visste skulle klinga av väldigt fort och sedan somnade jag om. Jag hade aldrig en tanke på att väcka min man, utan trodde bara att detta var förvärkar.

Kl. 5 gick slemproppen.  Den hade jag också läst om att den kan göra allt ifrån 2 dagar till ett par veckor innan förlossningen så det var inget mer jag tänkte på. Jag gick upp som vanligt kl. 7 och kände att värkarna hade blivit mer intensiva. Jag sa då till min man att det nog var bäst att han stannade hemma från jobbet så skulle vi se om värkarna skulle försvinna eller ej. När klockan blev 8 och värkarna fortfarande var kvar tänkte jag att det är nog ändå på riktigt. Men som sagt, som alla har sagt så visste jag att det kan ta väldigt lång tid som förstföderska innan det är dags att åka in. Så jag la mig i soffan och blev servad på bästa sätt av min man med macka och juice mm. När en värk kom så hjälpte Per mig att andas mig igenom den. Per började nu att klocka mina värkar för han tyckte dom kom väldigt tätt, vilket dom gjorde också. Ungefär var 3:e till var 5:e minut. Klockan hade nu blivit 9 och Per tyckte nog att jag skulle ringa till förlossningen och rådfråga lite. Så jag ringde och berättade hur tätt mina värkar kom. Hon sa då att hon tyckte vi kunde komma in. Jag vet att jag hann tänka redan!?!? Och tänkte att, jaja, vi får väl åka dit och se men att vi sannerligen nog skulle bli hemskickade igen.

När vi kom till förlossningen var kl. 9.45. Det  var tydligen väldigt många som skulle föda barn just den dagen, så vi fick vänta i korridoren ett tag. Till slut fick vi ett rum. Per var tvungen att gå ner och parkera bilen och under tiden tog en mycket trevlig barnmorska hand om mig. Nu hade jag så ont att jag inte kunde ligga ner. Per hann precis tillbaka till att barnmorskan skulle se hur öppen jag var.  När hon sa att jag var 10 cm öppen och att det inte var långt kvar tills vår bebis var här trodde jag inte mina öron! Jag hade alltså redan gått förbi alla stadier som jag så noga hade läst om och som jag och min man hade pratat om hur vi skulle lägga upp.

Eftersom jag var så långt gången hade jag inte så mycket smärtlindring att välja på, utan lustgas var det jag kunde bli erbjuden.  Kände direkt att det var skönt att ha den att fokusera på när värkarna kom. Min man satt vid min sida hela tiden och jag tror nog att jag skulle bryta av honom handen så hårt jag höll den. Men han bara hejade på mig och sa hur duktig jag var hela tiden. Guld värt! <3

Så kom stunden då barnmorskan sa att nu behöver jag 2 krystvärkar till sedan är er bebis ute. Och jag kan säga att just i den stunden är det precis dom orden man vill höra! Jag fick sådan kraft att hon kom ut på 1:a krystvärken istället. Vår Ellen var född! Känslan när dom la henne på mitt bröst är obeskrivlig. <3 <3 Trodde inte att man kunde känna en sådan stark kärlek till någon efter bara någon sekund!  <3

Vi kom alltså in på förlossningen 9.45 och kl. 11.36 kom vår älskade lilla dotter till världen! <3 Inte kunde jag i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle gå så fort.

Jag kan säga att det som hjälpte mig igenom värkarna var framförallt ANDNINGEN! Jag är så glad att vi gick profylaxkursen. Utan den vet jag inte hur det hade gått. Plus självklart, det otroliga stöd och lugn som min man visade och gav mig. <3

Eftersom både jag och Ellen mådde så pass bra fick vi efter några timmar på bb (oförglömliga timmar! <3 ) åka hem redan samma kväll. Så kl. 21 samma kväll kom vi hem med vår lilla ängel och lyckan visste inga gränser! <3

Nu lever vi som sagt i vår härliga bebisbubbla och njuter av varje sekund! <3

Önskar er en fortsatt fin sensommardag!

Soliga hälsningar

Cajsa

 

 

 

Postad: 3 september, 2013 Av: Livspusslet med Cajsa Forell Kategori: andning, förlossning, Lycka | Etiketter: , , , | Kommentera (5)

Det finns 5 kommentarer:

Ellen ville komma ut fort!

  1. Carolina skrev den

    Hej! Vilken berättelse, jag rös! Jag blir peppad inför min förlossning ävem om den är beräknad till januari. Det låter som du haft en riktigt bra förlossning. Jag blir nyfiken på den där profylaxkursen, vart gick du den? Ha det gott!

    • Cajsa Forell skrev den

      Härligt att kunna ge positiva tankar och pepp! Det var verkligen en magisk upplevelse och jag har bara positiva tankar om min förlossning. Jag hoppas verkligen du och alla andra gravida får samma upplevelse och känsla. Vi gick en kurs här i Örebro som anordnades av företaget andasmamma. Jag kan rekommendera att gå in på http://www.andasmamma.se och läsa mer. Önskar dig stort lycka till med förberedelserna! Du har något otroligt fantastiskt att se framemot!

      Kram
      Cajsa

  2. Sara skrev den

    Hej!
    Så roligt att höra om din förlossning!
    Det är sånt här blivande föräldrar behöver höra med, det är alltför mycket fokus på smärta och tillbud!
    Profylax och kunskap tror jag är en fantastisk hjälp!
    Det är ju inget onaturligt med förlossning och amning!
    Jag är så glad för er!
    Bara mys och njut!

    • Cajsa Forell skrev den

      Tack Sara! Vi njuter för fulla muggar av våra lilla dotter.❤ Ja kunskap och andning gör otroligt mycket. Oavsett vad man väljer för medel så tror jag det viktigaste är att man själv tror på det. Man kan styra otroligt mycket med sina tankar. Och som du säger en förlossning är ju något som våra kroppar är gjorda för att klara av. Så tro på dig själv och fina krafter! Önskar dig stort lycka till, du har något helt fantastiskt framför dig!
      Kram
      Cajsa

      Kram

  3. Katharina Dehnzon skrev den

    Hejsan.
    Så glad för Er skull och ytterligare ett litet mirakel har föds till världen.
    Visst väl att det skulle gå så smidigt och bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Sök i bloggen

Om bloggen:


Namn: Cajsa Forell.
Ålder: 29 år.
Bor: Örebro.
Familj: Min man Per, vår lilla dotter Ellen och vår 10-åriga kelgris till katt Simba.
Sysselsättning: Just nu studerar jag till sjuksköterska. Annars kostrådgivare, gruppträningsinstruktör och danslärare.
Om mig: En glad tjej som har ett stort intresse för kost och träning. Gillar att gå långa promenader med min dotter Ellen och mysa med familj och vänner.
Fokus just nu: Först och främst att ta hand om min älskade dotter. Men också att komma i form igen efter att ha fött barn, samt att kombinera mammalivet med att studera.
Om bloggen: Här får ni läsa om mitt vardagsliv som mammaledig och hur jag och min familj får ihop vardagspusslet med allt det vi vill fylla det med.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.