Det finns en del kloka uttryck och bra sanningar som ibland känns lite bittra att inse.. En sådan har kommit över mig några gånger de senaste veckorna. Jag gillar den inte. Inte ett dugg om jag ska vara ärlig. Men måste väl acceptera och inse att det inte är så konstigt att det är så… För visst stämmer det så väl att – “man blir bra på det man tränar på”.
För mig innebär det att jag är relativt stark i löpningen nu men långt ifrån så stark i styrketräningen som jag är van vid. Just nu fixar jag inte speciellt tunga vikter och ibland är “bara” kroppsvikten en utmaning.
Nu säger jag inte att det är dåligt att träna med kroppsvikt för det är ju egentligen något jag förespråkar ofta… och gör man tillräckligt många repetitioner eller varianter på övningar så går det alltid att utmana sig utan vikter.
Fast ibland kan till och med jag tycka att det är kul och utvecklande för träningen att gå på lite tyngre vikter med färre repetitioner. Därför har jag beslutat mig för att sätta några mål med styrketräningen efter att jag sprungit Stockholm Marathon (får se om jag avslöjar dem här när de är uppsatta.. ;-)).
Dels för att det är roligare att träna mot uppsatta mål och dels för att jag ikväll insåg den bistra sanningen – jag är stark på ett sätt, svag på ett annat… och även om jag väljer att fokusera på det starka just nu så inspirerar det mig att ta tag i det svaga – balans är ändå bäst!
