Sitter på tåget hem efter en helg på västkusten hos min helt fantastiska vän Sandra och hennes lika härliga familj. Det finns alltid så mycket kärlek och energi att hämta hos dem, fina människor med stora hjärtan ❤️ Tack för att ni finns i mitt liv. En dag bor vi närmare varandra igen, det vet jag ?
Igår sprang vi som typ 60 000 andra Göteborgsvarvet. En halvmara jag gjorde för femte gången men inte sprungit de senaste två åren då den legat lite för nära Stockholm Marathon. I år var planen att göra varvet som en uppladdning inför maran och testa av formen.. även om planen ändrats lite efter vägen.. så stod jag egentligen på startlinjen igår med ungefär samma mål.. testa formen och se hur mycket kroppen orkar efter operation, ett svårläkt sår, infektion och en hel del missad träning.
Nu visade det sig att kroppen faktiskt orkade bra och framför allt så inser jag återigen hur mycket som sitter i huvudet när man springer.. Du orkar mer än du tror när det väl gäller. Viljan är ett mycket starkt verktyg. Sen är ju kroppen helt fantastisk på att samarbeta med viljan och det är jag väldigt tacksam för!!
Stack iväg med en lätt uppvärmning i kroppen åtta minuter efter att eliten stuckit iväg och där vinnaren sen slog banrekordet. Han sprängde en magisk 60-minuters gräns. Helt sjukt att man kan springa 21km på 59.35..
Tyckte inte riktigt jag hittade “flowet” i början. Det var varmare än jag trodde, kollade lite för mycket på klockan (fast jag lovat mig själv att INTE göra det) och första delen i Slottskogen har ett par sega stigningar som jag glömt.. Men efter några kilometer rullade det på och känslan var helt okej. Första bron gick fint och vi hade vinden i ryggen. Hisingesidan avverkades i ett tempo som kändes bra men det var också precis vad jag orkade hålla och det var rätt varmt.
Någon kilometer innan andra bron började det kännas tyngre och kanske hade jag gått ut lite tufft.. En gel och lite vatten innan andra bron. Vet inte om det hjälpte direkt men jag kom upp för den segdragna Göta-älvsbron över mot Nordstan. Sen går det skönt utför en stund innan man ska “upp” på avenyn. Avenyn, ja den är såklart svagt uppför.. som jag förresten tycker hela resten av loppet är.. (jag vet, det går nerför en bit från Götaplatsen men det kände jag nästan inte av igår..)
Det var nog ändå på avenyn som jag insåg att jag skulle göra en tid en bra bit under 1.40 som väl egentligen var det jag tänkt skulle vara rimligt att göra. Så även om mina ben var rätt tunga de fyra sista kilometrarna tillbaka mot Slottskogen så fick jag energi av det och framför allt en känsla om att formen kanske ändå finns där någonstans.. Även om jag återigen vill tillägga att man kommer långt på VILJA (och envishet) när löpningen inte riktigt går som på räls.
1.36.42 blev sluttiden och det är det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort och faktiskt den andra bästa tiden på en halvmara.. nu är det givetvis några som undrar om jag ändå inte ska springa Stockholm Marathon?! Det gör jag nog själv också innerst inne… Visst, jag kommer att klara det.. men det är dubbelt så långt och jag vill känna att det är “värt” det.. Vi får se!!
