Surf the healthy way've

Stafettspring och nya mål..

I helgen har jag sprungit i det klassiska "fäders spår" på vasaloppsleden mellan Sälen och Mora. Inte hela sträckan själv som min grymmaste vän Helena gjorde. Fy satan vilken imponerande prestation.. Och hon var dessutom oförskämt pigg och glad när jag fick ge henne en stor kram efter målgången!!

Jag sprang en sjättedel av det hon gjorde, det vill säga 15km. Det är den längsta sträckan i Vasastafetten och den går mellan Evertsberg och Oxberg. Hoppade in i lag "Siljans Plattsättning AB" och det var faktiskt Helenas plats jag fick äran att ta när de nu saknade en löpare i sitt lag. Att jag skulle bli placerad på en av de längre sträckorna kunde jag nog ana.. och helt ärligt så var det också en sån jag ville ha. Gör mig bäst där med tanke på all långdistans jag kört senaste åren.

Vi var ett mixat lag  i blandade åldrar ända upp till 67 år och laget nådde Mora med en total tid på 7.17.11. Stafetten består av 10 sträckor som är från 4,5 km till 15 km och de första fem sträckorna är de längsta och kanske de tuffaste.. Tre starka o snabba killar på första etapperna, sen "lagledaren" himself och så jag..

Jag hade fått en snyggt fixad kalkyl på hela stafetten innan, alla sträckor beräknade med trolig tid baserad på tidigare meriter. Försökte febrilt att justera min sträcktid något då det kändes lite väl tufft.. terräng, de berömda lundbäcksbackarna och en lätt förkylning.. men lyckades väl så där.. självklart så är det ju inte blodigt allvar att fixa allt enligt kalkyl men nu gav det mig faktiskt en bra måltid att springa mot.

Banprofilen på den sträckan jag hade är skönt nerför genom byn, faktiskt lite asfalt, sen i skogen på en grusväg och efter ca 6-7 km går den över i lite mer tekniska skogsstigar innan man får den tuffaste delen uppför Lundbäcksbackarna. Jag skämtade innan om att jag hellre springer uppför dem än åker skidor.. (efter mitt öppna spår för drygt två år sen) MEN det vetifan.. Tuffa backar där jag fick kämpa hårt igår. Jag hade bra fart och flow innan jag kom in på skogsstigarna, där man lätt tappar rytmen lite av parerande mellan stenar och rötter och pulsen sticker uppåt. När sen backarna kom stack pulsen snabbt mot max och benen kändes tunga.

Räddningen var att jag såg en löpare längre upp (som sprungit om mig i början) som jag tog in på.. för er som förresten inte vet något om dessa backar så är det så att de liksom aldrig tar slut och när man tror att man tagit sista biten kommer det en liten knyck till. Lagom innan det sista knycket sprang jag om den här löparen, som sprungit om mig tidigare, han hejade och sa att jag såg stark ut.. tänk vad skenet kan bedra.. såklart fick jag lite extra kraft även om jag trodde att jag skulle få gå ett par steg strax efter att jag passerat honom.. men det gick med ett stapplande löpsteg trots att mjölksyran började komma ordentligt. Tror förkylningen gjorde sig lite påmind här för jag hade svårt att återhämta mig när det sen gick lätt utför. När det en dryg kilometer innan växling kom ännu en stigning så tänkte jag att NU får jag gå.. men så tänkte jag på de ultralöpare jag passerade efter vägen och som såklart gick uppför. Har man sprungit ca SEXTIO KILOMETER så får man det. Man får gå HUR MYCKET MAN VILL DÅ. Jag hade ju bara sprungit 13.. Fixade stigningen och sen var det plant fram till växling. Växlade över i Oxberg på 1.08.12. Tolv sekunder efter kalkylen..

Vårt lag följdes åt i bilar under dagen och vi hejade på varandra vid växlingarna. Det är ett kul upplägg och Vasastafetten är ett riktigt roligt lopp som jag varmt rekommenderar. Gör det med familj och vänner, med jobbkollegorna eller varför inte hoppa in med ett gäng du inte känner 🙂 Fick träffa nya trevliga människor och kroppen fick sig en bra genomkörare.. jag låg på 89% av maxpuls i snitt på min sträcka så mitt dalablod på 3/4 (mamma dalkulla och även pappa har 50% dalablod i sig) fick pulsera ordentligt..

På morgonen i Sälen, när vi skickade iväg vår startman, blev jag också påmind om att det inte är mer än 191 (idag 190) dagar kvar till min andra start i öppet spår... så Lundbäcksbackarna ska besegras igen.. Det blir mitt stora träningsmål framåt men innan dess ska jag få uppleva en mara i New York och så finns det förstås en del planer längre fram också.. men man måste inte avslöja allt..
IMG_3818