Min påskhelg har tillbringats i Dalarna. Där låg det faktiskt lite snö kvar kring stugan i Rättvik och på påskafton fick jag min sista (?) skiddag för året. Eller kanske mer en dag i backen med skidorna på... Agerade skidlärare till Freja som hade premiär på slalomskidorna. Så kul att få vara med och lära henne något som ju är bland det bästa som finns 🙂 Det gick bra, så nu har vi lite att jobba med till nästa vinter, för hon tyckte såklart det var "superkul". Hon ville inte ta av sig pjäxorna när vi skulle lämna igen dem på uthyrningen för då skulle hon sakna dem.. Underbara unge!!
Har även fått till en del träning under dagarna däruppe och det känns grymt skönt att vara tillbaka efter en dryg veckas uppehåll för feber och förkylning. Jag behöver verkligen min träning och framför allt löpningen. Den ger mig så mycket mer än bara själva dosen av träning. Lyckades bl.a få till ett lite längre löppass som mätte ganska precis en halvmara. Hade bra sällskap av syrrans sambo som ska göra halvmara premiär i maj. Vi höll fint tempo där kilometrarna passerades på mellan 4.55 och 5.15-fart. Vid 16km valde vi olika vägar hem. Robert tog närmsta vägen, trots de branta backarna. Jag tog den längre vägen där det går segt uppför i ca 5km.. Det är lite hatkärlek till dessa backar som är ett måste när man utgår från vårt hus. Hur man än gör måste man avsluta uppför.. Men känslan av att jag orkade fortsätta trycka på trots den kuperade terrängen och efter sjukdom gjorde mig glad. Återigen påminns jag om att en lite längre "vila" ibland bara gör gott.. MEN jag vilar hellre frivilligt 😉
Lediga dagar går fort. Man njuter och vill helst ha mer. Ta därför tillvara på fina ögonblick du kan ha användning av i vardagen. Som kan få dig att stanna upp. Vara i nuet. Jag tar med mig denna bild in i veckan som ju faktiskt redan börjat. En lugn och vacker solnedgång över Siljan!
