Gör om, gör rätt…

Nyss hemkommen från en härlig löprunda bland hästhagar och böljande fält. Löpning är en sann njutning så här års!

Under mina första 15 år som löpare sprang jag utan musik, pulsband, gps och klocka. Jag sprang ofta och mycket för att jag ville och kunde. Jag sprang alltid själv och sprang aldrig några lopp. Löpningen var min ventil.

Löpningen fortfarande min främsta mentala träning, min egentid där jag löser problem och  kommer på lysande idéer 🙂

Men i takt med att alla tekniska prylar har tillkommit och att jag faktiskt springer lite lopp då och då har det blivit ett ökat intresse för kilometertider och distanser.

För ett antal år sedan hade jag rätt stora problem med mina vader och fick lägga om mitt löpsteg helt. Från en utpräglad hällöpare till en hyfsat bra framfotslöpare. Det tog sin lilla tid men nu sitter det och vaderna mår vansinnigt mycket bättre. Övriga kroppens rätt yviga rörelser lämnar en hel del att önska…

Jag är helt klart den bäst roterande kvinnan över mållinjen 😀

När jag fokuserar på hur jag springer- låter kroppen falla framåt (segway-style), skjuter fram höften, låter armarna hänga avslappnat med armbågarna nära kroppen och låter dem pendla mot färdriktningen, händerna avslappnade och inte vilt vevande armbågar med knutna nävar eller karatehänder, då händer det! När jag styr rörelseenergin framåt och inte runt omkring överallt, då kapar jag direkt 20-30 sekunder per km utan någon som helst ansträngning. Det blir ganska ordentlig förbättring om jag lyckas hålla stilen lite längre sträckor 😀

Mitt projekt denna sommar blir att fila på löpstilen. Det blir inte lätt “lära gamla hundar sitta” ni vet … Men man blir bra på det man övar på.

Underbettet och den vilda blicken får nog hänga med ett tag till, det är ju inte perfektion jag är ute efter 😉