Blodomloppet – en blöt historia…

Hade inte tänkt att springa Blodomloppet. Hade inte riktigt lust helt enkelt men så fick jag ett mejl från en PTklient att hon minsann anmält mig till 10k tillsammans med henne och ett gäng andra.  Ooookej, då är det bara till att springa. Skulle ju ändå springa tröskelpass enligt schemat.

Regn i sidled, stormstyrka, 10,5grader “varmt” och PTklienten, som helt klart inte förstår sitt eget bästa, sitter fast i möte och dyker alltså inte upp.

Jaja, kunde ju klaga på att det var för varmt i alla fall 😉

Det här var faktiskt mitt allra första lopp där jag lyckats hålla igen under första halvan och ha krafter kvar för att toppa sista kilometern. Självkontrollen har blivit lite bättre alltså 😛

På en axeln hade jag – motvind, kyla, regn, motlut, plyopass igår, uppe sen 04:30. På andra axeln – Skärp dig, ligg lågt, håll ett jämnt tempo för en gångs skull, smärta är vekhet som lämnar kroppen 😉

Målet för dagen var inte bara att komma bland de första över startlinjen utan att komma över mållinjen under 50 min. Det gick vägen. Och jag kan inte annat än undra hur bra det hade kunnat gå om omständigheterna varit lite bättre? Förmodligen inte ett dugg bättre resultat.  Tänk negativt – bli positivt överraskad, är lite min melodi 😉

5k lopp är betydligt roligare, då är det bara till att bränna på. Men grisar ska ju inte ha rolit…

Ja, du Carin om du förväntar sig ett lugnt litet myspass i morgon känna du känna dig fett snuvad på det. Svett, mjölksyra och en och annan tår får bli ditt sätt att betala tillbaka. Antar att jag borde vara tacksam, det gick ju enligt plan även om jag inte hade den minsta lust till det. Men vem vet vad du då anmäler mig till nästa gång?!