Intervaller och köpt motivation

Hade lite kvalitetstid med min lillebror igår. Det är alltid förknippat med viss ångest hos oss båda. Backintervaller…. 😛

Han har varit förkyld som en riktig karl till och från de senaste veckorna så hans träning inför Lidingöloppet har fått justeras en del och det har inte blivit några ordentliga intervallpass på ett tag. Av någon besynnerlig anledning har det inte blivit några intervallpass för mig heller trots att jag varit fullt frisk 😮

Fulla av energi och förväntan tog vi oss an Järabacken!..

Nä, så var det faktiskt inte riktigt. Brorsan sjönk ner i soffan och maken lockade honom med smörpimpade popcorn och filmmys istället för mjölksyra och hög puls. Jag själv drabbades av en släng av hypokondri men en halvtimme efter utsatt tid var vi på plats.

Uppvärmning, 5*15 sek sprint, 10*90sek i kraftigt motlut och 5*15sek sprint – så såg passet ut.

Efter uppvärmningen sa brorsan nåt klokt – ” Jag måste KÖPA nåt” han menade vad som helst, nåt nytt som kunde få fart på motivationen. Vi är allt lite lika ändå. Köpt motivation funkar för oss båda 😉  Nu gjorde vi inte slag i den saken direkt utan tog tag i backarna…

Så helt fantastiskt jobbigt och skitkul! När det är så brant att varje steg känns som tung benpress, då trivs jag 😀

Han fick kramp i käkarna och jag var nära att kräkas/drabbas av löparmage. Efter de tuffa 10 långa var de sista 15 sekundrarna helt magiskt lätta. En välbehövlig känsla för våra tilltuffsade självförtroenden 😉

Supertaggade inför nästa veckas backpass, i alla fall är jag det.. Som extra motivator tog jag brorsan på orden idag 😛

Nä, man kan inte ha för många löpardojjor eller träningskläder. Det är dagens sanning det. Tjänade dessutom 1000 spänn och tänk, det kan man ju köpa ett par tajts till för 😀