Så föddes hon äntligen, lilla Iris. Den 7/12, andra advent. En vecka och fem dagar senare än beräknat. Det var på håret att det blev en hemmafödsel. Vi prickade in sista dagen mina barnmorskor hade möjlighet att hjälpa oss och jag hade hur som helst inte fått föda hemma om jag gått två veckor över tiden. Men jag visste, trots att jag var lätt stressad över var dag som passerade utan värkar, att det var meningen att hon skulle komma hemma i förlossningspoolen i vardagsrummet. Att vi skulle slippa skynda iväg till sjukhus, att jag skulle få göra allt på mitt sätt. Ok, jag hade inte väntat mig att det skulle ta ett helt dygn för henne att titta ut efter att första värken gett sig till känna. Men värkarna kom med låånga mellanrum. Ända tills hon föddes faktiskt. Hon hade inte bråttom, och ett tag trodde jag nästan att hon hade ångrat sig och tänkte stanna inne i livmoderns välbekanta värme för alltid.
Jag ville ha en helt naturlig förlossning och bara förlita mig till min egen förmåga att hantera värkarna. Det kändes viktigt att få uppleva förlossningen precis som den var. Det ångrar jag inte. Det gjorde aldrig så ont att jag inte stod ut, eller kände för att ge upp. Vattnet hjälpte, men mest hjälpte det att vara fullkomligt fokuserad i varje värk, att andas lugnt och djupt och att vara fullkomligt närvarande i allt som hände. Pausen mellan värkarna var mer välgörande än någon annan vila jag nånsin upplevt. Jag njöt av varje sekund, eftersom det gav mig möjlighet att samla krafterna. I efterhand är jag rätt impad av den styrka som förlossningen väckte i mig.
Vilket äventyr det är att föda i vatten! Vi hade dock helt missbedömt vår varmvattenberedares kapacitet, vilket gjorde att Marcus fick springa vändor med vattenkokare och kastruller hela natten. Stort misstag, jag ville ju ha honom hos mig, med lugna andetag bakom min rygg i varje värk. Till slut gav jag upp, muttrade irriterat åt poolen som inte alls blev den bundsförvant jag väntat mig. Den skulle ju skänka lugn, värme, lindring. Istället fylldes den bara långsamt med pissljummet vatten och jag fick bara sitta bredvid och se på Marcus svettiga kamp med att ge mig min drömförlossning.
Så nu fick det vara nog. Marcus fick överge poolen för att sitta med mig. Men som tur var kom barnmorskorna söndag morgon, och då blev det full fart med fyllandet igen. Så vid lunchtiden fick jag krypa i det nu faktiskt varma vattnet och kunde bokstavligt talat flyta med i varje värk. Ljuvligt. Där låg jag och flöt och ålade runt i säkert sju timmar. Krystvärkarna kom på sena eftermiddagen och förutom ett försök att istället stå upp mot en stege och stå i duschen för att få mer hjälp av gravitationen i krystvärkarna så ville jag inte upp ur vattnet. När barnmorskorna tyckte det närmade sig, så frågade de om Marcus ville sitta med mig i vattnet när hon föddes och det tyckte vi båda var en bra idé. Så när väl huvudet kom efter två timmars krystvärkar, ploppade hon ut som en liten fisk. Vilket magiskt ögonblick! Det var nästintill overkligt, efter alla ansträngningar, efter all väntan, all längtan, när hon kom simmades ut i livet.
Hon är en bestämd liten tjej, det märkte vi på en gång, för hon skrek som en tok i timmar när hon kom. Vilket är ovanligt för barn som föds i vatten som ofta är väldigt lugna. Men det såg vi som ett tecken på livsstyrka och det visar hon fortfarande dagligen prov på när hon tappar tålamodet med oss. Det känns fint att fira det gamla och det nya året med henne. 2015 är ju starten för ett helt nytt liv och föräldraskapet kommer fylla luckor som förut var fyllda med egentid och annat som nu känns avlägset. Även denna blogg får hänga med i förändringarna och ett medvetet föräldraskap känns viktigt och inspirerande att skriva om. Ett väldigt gott nytt år till er alla och hoppas 2015 blir allt ni hoppas på och mer!
Det e omöjligt o hitta vattenförlossningsvänliga ställen i Sverige? Förutom BB Sofia Sthlm, vet du eller nån nått ställe som erbjuder detta? Min första är en ”waterboy” men från USA där det är mer accepterat och vanligt. Har bara 3 månader pa mig o hitta en plats nu, och vill ej vattenföda hemma. (Varför har ej Swe birth centers?? Inte alla vill pa sjukhus…) :/
Hej! Nej jag har inte heller hört talas om något ställe förutom Sofiakliniken där man gör detta.. Kanske nån annan där ute vet?
Håller med dig om att Sverige behöver alternativ till BB, med bättre valmöjligheter, alla vill vi ju föda olika! Hursomhelst tycker jag vatten är helt fantastiskt att föda i. Kul att din pojke också fick en så fin start på livet=) Lycka till!!