Chefredaktören

2000 lyssnare – and counting

Det är galet kul att podda igen! Ni har väl inte missat att Kurera har blivit med podd?

Idag har jag spelat in en podd och publicerat en annan. Nu kan du lyssna på Carina Swartz historia om hur det kom sig att hon blev VD för sin mammas skapelse Rosenserien, Carina som i hela sitt liv drömt om att bli lärare...

Det är oerhört spännande att komma hälsopersonligheter inpå livet som jag gör i podden – somliga, som jag trodde levde hur hälsosamt som helst visar sig sova väldigt få timmar, andra, som Carina Swartz berättar om hur hon trodde att "bara lata människor" blev utbrända. Och så jobbade hon sig rakt in i en utbrändhet som ledde till att hon en dag helt enkelt inte kom ur sängen.

Mitt mål med podden är att komma nära, få veta vad som drivit dessa människor som på olika sätt har dedikerat sitt liv till att hjälpa andra med deras hälsa. Många gånger går det ju hand i hand med den egna hälsan.

En bra bit över 2000 lyssnare har redan hittat till Kurera-poddens allra första avsnitt med FunMeds grundare Peter Martin. Så roligt!

Vem jag intervjuade idag? Jag ska snart berätta det. Låt mig lyssna på ljudfilen först bara, så att vi vet att det funkade!

Så länge bjuder jag på en bild på mig och Carina Swartz från när vi spelade in podden som du kan lyssna på här! Vi är mindre fnissiga i podden än bilden antyder, jag lovar!

Jo, en sak till podden har en egen mejladress: Skriv till podden@kurera.se med frågor till de jag intervjuar, önskemål och åsikter!

Carina Swartz och  Maria Torshall i poddstudion


Av med skygglapparna – vi blir alla äldre!

En sak kan vi vara helt säkra på; vi blir alla äldre.
Därför förundrar det mig hur ålderismen kan frodas – och varför vård och omsorg av äldre är så eftersatt?

Pandemin gav oss det nya uttrycket ”äldre äldre” för dem som är 80+. Följaktligen blir de mellan pensionsålder (om vi nu fortfarande räknar 65 som det) och 79 ”yngre äldre”

Konstiga begrepp som egentligen inte säger någonting alls om hur vi mår och hur gamla våra kroppar är. För den kronologiska åldern behöver, som vi vet, inte alls vara densamma som den biologiska.

Åldras gör vi, hela tiden, men olika. Det skiljer från person till person, mellan olika delar av kroppen och mellan kvinnor och män. Att åren går och födelsedag läggs till födelsedag kan vi inte göra mycket åt – men det biologiska åldrandet kan vi faktiskt fördröja. Det är därför vi har valt att kalla temat i det här numret av Kurera för Frisk hela livet – för graden av ur friska vi känner oss har inte så mycket våd ålder att göra.

Suresh Rattan, född 1955 i Indien, är professor vid institutionen för molekylärbiologi vid Århus universitet i Danmark och har funderat mer än de flesta av oss på just åldrande.

Hans beskriver sin egen upplevelse av åldrande med ord som skapar igenkänning hos många – helt eller delvis:

”Jag går lite långsammare. Mina glasögon har behövt bytas ut mot starkare två gånger hittills. Jag kan inte bära mina överfulla kassar från affären alltför långt. Jag behöver anväda toaletten oftare. Min kisstråle är kortare och svagare. Min mage putar ut. Mitt handslag har blivit mjukare. Min mun känns torrare. Jag puffar efter att sprungit efter bussen, och missar den ofta.”

En låg grad av självvald stress motverkar åldrande och stärker vår hälsa, menar Suresh Rattan, stress som i motion, kryddor som kurkumin från gurkmeja, eller fasta, som stör cellerna och därmed aktiverar immunförsvaret. Hans grundstenar för hälsa är mat, fysisk aktivitet, och psykiskt och socialt engagemang. Och att ha mål i livet, känna tacksamhet och respektera planeten.

Jag skulle vilja lägga till respekt för andra människor. Alla har vi en mamma, och en pappa. Alla har vi åtminstone haft mor- och farföräldrar. Vi ser eller har sett dem åldras – och vi vet att vi också blir äldre för varje dag som går. Så det är dags att ta av skygglapparna och se till att de – och vi – respekteras även när vi har passerat våra bäst-före-datum och inte längre kan räkna oss till de ”unga och lovande”.

I grunden handlar det om respekt. För dagens pensionärer, yngre eller äldre äldre var gårdagens full friska, fullt arbetande samhälllsbyggare. Och morgondagens, eller övermorgondagens, äldre är vi själva! Så som vi vill bli behandlade då, så bör vi se till att de som är äldre idag behandlas. Svårare än så är det ju faktiskt inte.

 

Jag och mamma på lunchutflykt i Blekinge för ett par somrar sedan. Jag är lyckligt lottad att ha en mamma som är glasklar vid fylla 95.


Dags för jämlik vård! 

 

2022 är valår. Kommer vi äntligen att få se satsningar på kvinnors hälsa då? 

Om det var männen som födde barn så skulle förlossningsvården se annorlunda ut. Det är inte bara jag säger det, många barnmorskor som skriver under på det också.

Bara dagar efter att skrivit och skickat den här texten (som är min ledare i Kurera nr 1/2022) till tryck kom ännu en tragisk nyhet om från förlossningskrisens Sverige och vittnade än en gång om bristerna inom vården – och det upprörande faktum att verkliga symtom viftas bort som känslor, i det här fallet en kvinnas allvarliga inre blödningar som tolkades som sorg över ett förlorat barn. Kvinnan fick inte vård i tid – men det fruktansvärda resultatet att även hon dog.

Förlossningar kan vara enkla och okomplicerade. Jag har talt med kvinnor som fött barn hemma  och talar lyriskt om upplevelsen. Men förlossningar kan också vara  fruktansvärt dramatiska och faktiskt livsfarliga.

Tänk smärtan och skaderiskerna, både för det ofödda lilla livet och för den födande – och tänk sedan på de nedlagda förlossningsavdelningarna och på att kvinnor ibland tvingas åka i timtals för att hinna in till vård. Om de hinner. 

 

Minns med vördnad

Jag hade aldrig hunnit, tänker jag när jag läser om den senast nedlagda förlossningskliniken i norr. Vi har nyss firat hennes nittonde födelsedag och varje år minns jag som om det vore igår. Födelsedagar får en annan dimension när man har fött barn, eller hur? Den är hennes att fira med presenter och frukost på sängen – och min att minnas med vördnad inför vad min kropp var kapabel till. 

Undret av att de flesta barn faktiskt föds friska och starka och lyckan och tacksamheten över det blir extra påtaglig när jag läser om hjärtebarnet Kerstin – en fantastisk historia om medicinsk framgång och hjältemod, som vi skriver om i senaste numret av tidningen Kurera (nr 1/2022)

Vid just den här förlossningen, min tredje, gick det väldigt snabbt. Knappt en timme efter att skrivits in på BB låg hon på min mage. Epiduralet som jag bett om hanns aldrig med. Tänk om jag tvingats resa 30 mil för att komma till BB? Tanken svindlar.  

 

En vecka på BB

Sedan 1970-talet har över hälften av alla förlossningskliniker i Sverige lagts ner. 30 mils resa enkel väg är därmed verkligheten för kvinnor i vissa delar av Sverige. Under samma period har befolkningen ökat med 30 procent.  

På 1970-talet låg kvinnor kvar på BB med sina nyfödda i snitt en vecka. Idag skrivs de ut efter knappt två dagar. Men eftervården har inte förändrats. Kvinnor lämnas ensamma med sina nyfödda babysar och såriga underliv. 

Jag var hemma igen knappt ett dygn efter förlossningen, men i England där jag bodde då var eftervården en helt annan än den mina svenska väninnor fick – och är det fortfarande.
En distriktsbarnmorska kommer under de första tio dagarna hem till den nyförlösta, för att kolla både mamman och babyn, minst tre gånger, fler vid behov. Vid hembesöken vägs även babyn, så att mamman slipper gå till en vårdcentral. Efter de tio dagarna skrivs mamma och baby ut till vård av en health visitor, utbildad hälsovårdare. 

Förlossningsvården är bara ett av många områden där kvinnors hälsofrågor hamnar på undantag. Gång efter annan utreds vården – och konstateras vara ojämlik. Kvinnor förbises och får inte samma vård, varken akut eller på sikt. Kvinnor vill ha mer helhetstänk och väljer hellre komplementär vård, men även den önskan viftas bort.
Bland annat därför gör Kurera precis tvärtom. I vårt senaste nummer fokuserar vi på just kvinnohälsa, från PMS och menscykel, via mammaliv till klimakteriet. 

 

//Maria, chefredaktör på Kurera