Att välja rätt…

Som naprapat får jag ofta höra att kunder gått till vårdcentral eller husläkare med sitt problem och inte fått hjälp så jag tänkte vi skulle kolla lite på den företeelsen.

Jag skulle vilja påstå att kritiken är ganska orättvis, ingen skulle komma på idén att kritisera en naprapat eller kiropraktor för att han/hon är usel på att behandla infektioner, blödande sår, sjukdom eller benbrott.

Det är läkarnas domäner och jag vill hävda att dom är fantastiskt bra på det!

Dock har det uppenbarligen uppstått ett missförstånd i samhället att läkarna inte bara ska vara bra på att diagnostisera och behandla det som är skadat eller sjukt i kroppen och som de är utbildade att ta hand om.
Det förväntas tydligen att de även ska kunna ta hand om det som är helt och friskt men som fungerar dåligt på grund av störningar som stelhet eller spänning.
Vilket råkar vara en helt annan sak och nåt som inte (eller i bästa fall i väldigt liten skala) omfattas av deras utbildning.

Vi måste lära oss skilja på strukturell medicin som utövas av läkare och behandlar patologiska tillstånd (sjukdomar, skador, organrelaterade problem etc) och funktionell medicin som utövas att legitimerade vårdgivare som naprapater, kiropraktorer, sjukgymnaster mm, men även av icke legitimerade kroppsterapeuter.
Här är det självklart viktigt att den enskilde vårdgivaren efter bästa förmåga gör en bedömning om patienten skall behandlas av denne själv eller rekommenderas vidare till en annan yrkesgrupp eller namngiven vårdgivare för att få bästa möjliga hjälp.
Och vi behöver ställa oss frågan:

Vet vi vad andra yrkesgrupper sysslar med?

Tyvärr har jag genom åren fått anledning till uppfattningen att vi “funktionsmedicinare” vet mycket mer om läkarnas styrkor än de om våra, vilket är något som långsamt håller på att ändras. Det tar dock tid och kräver att skolmedicinskt utbildad personal hinner och orkar ta sig tid att informera sig om vilka alternativ som finns.
Det kräver också att vi informerar allmänheten om vilka valmöjligheter som finns att tillgå och vilka för- respektive nackdelar de erbjuder.
Till exempel är större delen av den funktionella medicinen privatfinansierad vilket naturligtvis riskerar att minska tillgängligheten.

Samtidigt är väntetiderna inom den traditionella vården många gånger sådana att en avlastning genom korrekt remittering av rätt patienter till en utövare av funktionell medicin vore klart önskvärd.
Kanske till och med en integrering i primärvården går att åstadkomma på sikt?
Under tiden hoppas jag att våra duktiga och hårt arbetande läkare slipper fortsatt kritik för att de inte är så duktiga på det de inte ska kunna nåt om som de faktiskt är på sitt område.
Nästa gång jag blöder, har ett brutet ben, hög feber eller något annat strukturellt problem kommer jag med glädje att belasta sjukvården och räknar med att få den hjälp jag behöver och läkaren kan ge.
Vi förtjänar alla att jobba med det vi är bra på och där vi gör mest nytta. Låt oss hjälpas åt med det!

Tack för att Du tar Dig tid, jag uppskattar Dig!

Bättre & bättre / Claes