Spelar det någon roll om barn får sitta med sin padda, dator eller mobil i flera timmar om dagen? Behöver vi oroa oss eller räds vi bara det nyaste nya?
Nya riktlinjer har precis släppts från WHO, som lyder att barn som är under fem år ska högst tillbringa en timme framför skärmar som mobil, padda eller tv och är de under två år ska de helst inte ha någon skärmtid alls.
Det är både mängden tid och innehållets kvalitet som avgör om aktiviteten är bra för barnets utveckling. Föräldern bör vara uppmärksam på vad barnet tittar på. Barn är lättpåverkade och deras upplevelser i tidig ålder kan skapa negativa konsekvenser längre fram i livet.
Varför köper föräldrar mobiler även till de yngre barnen? Vilken ålder är lämplig? Har en åttaåring verkligen behov av en telefon? Är det för säkerhetens skull? Vilka säkerhetsåtgärder behövs, när de egentligen inte ens är kapabla att vara utomhus självständigt.
Bland 7–8 åringarna är det drygt var tredje som har en egen mobiltelefon. Trots det tycker majoriteten av föräldrarna som svarat, att 10 är en lämplig ålder att få sin första mobil. 40 procent av föräldrarna säger att de ofta diskuterar ämnet. Att ha en mobil och därmed tillgång till allt är kanske inte så hälsosamt för någon som är bara 8–9 år gammal. Med en knapptryckning är hen i värsta fall ute och kan porrsurfa, och som förälder får man inte vara så naiv att man inte förstår att barnen kommer vara nyfikna. Eller att de tittar på våldsamma klipp, och egentligen vad som helst. Det ligger i deras natur att undersöka och utforska.
Vid vilken ålder ska vi ge våra barn teknologi, som mobiler och surfplattor för första gången? I våra mobiler får vi fri tillgång till internet, och självfallet finns det många fördelar med det. Men faktum kvarstår att det i princip inte finns några som helst riktlinjer eller sanktionerade regler för hur vi ska förhålla oss till nätet, eller hur? Så fort vi håller i en mobil i dagens läge har vi tillgång till allt som finns på nätet. Det finns inga restriktioner. Det är inte som att köra en bil, där man måste ha körkort för att vara ute på vägarna.
Jag är orolig för att våra barn kan växa upp med empatistörningar. Att inte förstå hur beteendet påverkar är inte okej. Hur ska de lära sig vad medkänsla är om de inte längre ser människor och vilken effekt deras agerande har? Digital kommunikation fångar inte in den känslomässiga aspekten av tillvaron.
Varför denna brådska att sätta barnen framför skärmar i unga år? Oftast grundar den sig kanske, i en önskan att hålla barnen tysta och fogliga, vilket ju egentligen inte är så mycket bättre än att droga dem. Dagens vuxengeneration utför i praktiken ett massexperiment på sina barn genom att ge dem gränslöst med skärmtid utan att ha en aning om vad konsekvenserna kan bli.
Vi måste uppmuntra barnens egna, naturliga förmåga att engagera alla sina sinnen fullt ut. Det kommer att göra dem mer självständiga och kreativa. Barn behöver utveckla sina inre resurser, egenskaper som nyfikenhet, uthållighet, lekfullhet, intresse och förtroende. Det är resurser som hjälper dem att utforska världen, som utvecklar deras förmåga till koncentration och ger dem möjligheter att ta in sin omgivning och vara kreativa. Det kommer också att lära dem tålamod, så att de inte ger upp vid första försöket. Genom att vi uppmuntrar den här typen av utveckling skapar vi livslånga värden.
