Hon var stresstålig, högpresterande och det mesta kändes lustfyllt.
Ändå gick Emma Holmgren rakt in i väggen.
Idag driver hon eget bokförlag och har gett ut flera böcker om stress.
Tillfreds med livet – men lite kantstött.
Så beskriver Emma Holmgren, som blev ansiktet utåt för utbrändhet, sin tillvaro idag.
Det var för sex år sedan hon drabbades av utmattningssyndrom. Emma Holmgren upplevde att det var svårt att få gehör från vården och började själv söka information om stressrelaterad ohälsa och att skriva blev en viktig del i läkningsprocessen.
LÄS OCKSÅ: “Att tom-glo borde stå på allas bucket list”
Det ledde till att hon skrev boken ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom”, att hon startade eget bokförlag och att hon fick mängder av frågor från läsare om symtomen vid utmattningssyndrom. Det i sin tur bidrog till att hon nu ger ut ytterligare en bok ”Utmattningssyndrom – förstå och lindra kroppens reaktioner” som hon har skrivit tillsammans med läkaren Sofia Göthe.
Kurera passade på att ställa några frågor vad hon har lärt sig längs vägen.
Vad känner du till om utmattningssyndrom idag som du inte gjorde innan du själv drabbades?
Att jag själv skulle drabbas var helt otänkbart, jag har alltid känt mig stresstålig och haft ett tålamod av guld. Jag hade också ett av mina bästa år någonsin när jag varvade upp och blev sjuk.
Idag vet jag att man kan trivas och vara glad, men ändå bli sjuk av stress. Betydelsen av återhämtning har också fått en helt annan innebörd för mig. En viktig insikt som jag önskat att jag hade vetat om innan är att ett utmattningssyndrom faktiskt ger synbara förändringar på hjärnan som påverkar våra kognitiva förmågor.
LÄS OCKSÅ: Återhämta dig från utmattning med hjärngympa
Vilka myter lever kvar om utmattningssyndrom?
Det finns inte längre lika mycket skam och skuld, men fortfarande finns myter kvar om att det skulle kunna gå att rycka upp sig eller skynda sig att bli frisk.
Under de här sex åren kan jag se skillnad i föreställningen och kunskapen om vad ett utmattningssyndrom innebär och vem som drabbas. Man nämnde knappt ordet utmattningssyndrom när jag drabbades utan talade bara om utbrändhet och det var få som pratade öppet om att de blivit sjuka. Någon sa att jag blev utmattningens ansikte utåt, det kändes bedrövligt då men nu ser jag att det kom så mycket gott ur det.
LÄS OCKSÅ: Bob Hansson: Största hotet mot vår hälsa är vår egen vanliga vardag
Hur skulle man kunna förbättra bemötandet av dem med utmattningssyndrom?
Inom vården behövs en stor lyhördhet där man fångar upp patienter i god tid, vilket kan vara svårt eftersom man ofta inte själv kopplar sina symtom till stress. Tyvärr ser både kunskap, erfarenhet, bemötande och möjligheterna till vård olika ut beroende på var man bor och vem man möter.
Jag önskar att alla skulle få träffa en läkare som lyssnar och kan se till hela livssituationen. Många upplever att de blir lämnade ensamma i sin läkning. De man möter under rehabiliteringen, så som arbetsgivare och Försäkringskassan, har inte alltid en god kunskap om vad ett utmattningssyndrom innebär, och det är oerhört viktigt att de kan bemöta den drabbade på ett lugnt och respektfullt sätt utan press och krav.
Läs också: Stresscoachen: “Hänger utbrändhet ihop med uppväxten?”
Hur har ditt liv förändrats efter att du själv blev utmattad?
Det är mycket som är annorlunda i mig som person, både på gott och ont. Idag accepterar jag tillvaron och längtar inte tillbaka till det som var.
Jag har ett större lugn, är bättre på att ta hand om mig själv och får arbeta med det jag älskar mest – att skriva. Jag kan ibland bli frustrerad över att jag måste anpassa mina veckor eller stanna upp när jag egentligen vill köra på, för att jag känner att kroppen, eller framförallt hjärnan, bromsar mig. Jag är lite kantstött, men i det stora hela så är livet härligt.
Av Tina Harr