Behöver mer bekräftelse än jag får – vad ska jag göra?

Hej! Jag lever ihop med en man sedan 1,5 år tillbaka, innan var vi särbos i nästan två år och jag flyttade till honom där jag trivs, han bor på landet. Jag är 63 och han 64, han har inga barn men jag har två utflugna och barnbarn, inga problem med det. Det som är problemet för mig nu är att jag alltid känt att vi inte haft så mycket att prata om, vilket i sig inte varit ett problem för vi är båda sådana bitvis och tycker om egen tid att titta på olika teveprogram m m. Vara för oss själva. Men känslan jag har, som jag trodde skulle bli bättre när vi flyttade ihop, är att jag inte känner mig riktigt "bekväm" med honom på något sätt. Tror att han tänker si och så om mig fast jag inte tror det är så, har själv tagit upp det men vi har svårt att prata med varandra många gånger, bättre går efter något glas vin. Nu har jag känt en jobbig tristess där hemma, längtar bort och längtar mycket efter mina barn och barnbarn, systrar med mera. Tycker han mest är trevlig och glad tillsammans med andra, inbillning säkert. Sin hund pratar han alltid så gulligt med men inte lika med mig. Fast han är ju väldigt omtänksam, snäll, vi pussas och kramas mycket, men varför känner jag så här? Tänker att det blir nog min sista vinter hos honom. Tror nog att jag behöver mycket bekräftelse ibland. Han säger jag ska verkligen åka och hälsa på väninnor barn med mera så han är inte kontrollerande eller dylikt. Det är svårt att beskriva allt här men vad är det som händer hos mig och varför känner jag så här? Något som alltid har "spökat" hos mig är att han dumpade mig i början vi dejtade, trots att han sade vi hade så bra och tog en annan kvinna, sedan visade det sig att hon inte passade ihop med honom och han kom på att jag var som bäst ändå. Ibland har jag tyckt det var bra men det finns där hela tiden, om han är mer sluten tänker jag som så: han är less mig nu etcetera. Vi är förlovade också nu sedan ett år. Är jag kanske rädd för att bli dumpad igen, kan det vara därför som hela det här kommer fram i mina tankar? Ibland tror jag nog han är mest kär i sin hund. Hjälp, vad ska jag göra? Flytta eller vad? /Olycklig Mona