Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Han är rädd för närhet och drar sig undan

15 februari, 2017
Hej! I ett år har jag dejtat en kille på mitt jobb till och från. Anledningen till "till och från" är hans enorma rädsla för närhet. Det berättade han om på vår första dejt. Att han har jättesvårt att släppa någon nära, att så fort det blir för mycket tankar och känslor så drar han sig undan och stänger av sina känslor för att skydda sig själv, att han får hjärnspöken. Två gånger har jag valt att avsluta och båda gångerna har han hört av sig efter två månader. Efter nästan ett års dejtande berättar han om sin pappa, som har vissa sociopatiska drag med stort kontrollbehov. I hela sitt liv har han sökt sin pappas bekräftelse utan att få den. Pappan jobbade jämt med sina företag under barnens uppväxt. Föräldrarna skiljdes när han var 12 år och dom pratar hela tiden skit om varandra, trots att det gått 13 år sedan skilsmässan. Han börjar känna att han nästan vill ta avstånd från dom, att han inte vill bli som sin pappa. Han har dragit sig undan sina vänner mer, flyttat från en lägenhet i stan till en stuga ute i skogen i min hemby där han inte känner nån. Han jobbar väldigt mycket, har många polare men inte så många nära vänner, han är rätt ensam och väldigt känslig. Han har sagt att han ofta agerat som familjens socionom och städat upp efter exempelvis sin äldre brors snedsteg och misstag. Hur närmar jag mig honom på bästa sätt utan att han ska fly? Han har sagt att jag är den enda som hör av mig och som frågar hur han mår. Hur kan man ha påverkats som person av att höra sina föräldrar smutskasta varandra, aldrig få bekräftelse, pappan aldrig hemma, aldrig pratar känslor hemma? Jag trivs och mår bra i hans sällskap och tror att han känner ett visst förtroende för mig, eftersom han berättat detta. Han komplicerade personlighet fascinerar mig samtidigt som det ibland kan göra mig frustrerad. Jag ger han jättemycket utrymme och tid. Har förstått att det är tålamod och myr steg som gäller. Ska jag fortsätta höra av mig till honom regelbundet? Det är som att han sträcker ut sin hand och bjuder in och precis när jag är på väg att ta den rycker han undan den. Han har gått hos en kurator tidigare och tror han skulle må bra av att börja gå dit igen.
Annons

Eva Rusz svarar

Hej!

Om du känner att detta är den man du vill satsa på så skall du givetvis göra det också. Men du skall vara medveten om att hans barndomsupplevelser kan ha ristats djupt inne i hans känsloliv och det kan ta tid att hjälpa honom känna sig trygg och komfortabel med närhet.

Forskning visar att människor som har en inneboende rädsla för att knyta an, komma andra nära och stanna kvar kan behöva en bra terapeut men också en bra och trygg partner. Och det kan ta upp till några års tid innan en känslomässigt distanserad persons mönster har förändrats, Det är nämligen så att vår att hjärna har lätt för att lära men svårt för att släppa de känslomässiga minnen vi upplever under barndomen.

Om man som denna man verkar ha upplevt tidigare situationer där han har känt sig obekräftad, dissad, osynlig, oviktig så kan hans automatiska inre svarssystem göra att han avlägsnar sig då han kommer nära dig. Eftersom han antagligen har varit van vid att en relation plötsligt känns skrämmande och upplevs olustig eller otrygg.
Vad du kan göra är att skaffa dig ner kunskaper, googla på nätet efter ord som ”anknytning” och ”a-anknytning” som är den anknytnings upplevelse jag med stor sannolikhet tror att denne man har upplevt.

Sen kan du berätta för denna man att du tänker stanna kvar och även om han får ”spelet” så kommer du inte tillåta honom fly, som förr. Få honom att förstå att det inte föreligger någon fara att stanna kvar med dig, be honom reflektera över detta själv så kanske han kan förstå att hans rädsla inte stämmer med hur ni relaterar till varandra. Ja det kan behövas mycket tålamod men en kärleksfull partner kan, om man är fortsatt konsekvent, trygg och stannar kvar, faktiskt förändra motpartners känslomässiga rädsla till en trygg och komfortabel känsla istället. Och då rädslan minskar stannar vi ofta kvar i en situation istället för att fly den.

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons