Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Han ville ha kvar mig som vän men jag fick nog – tycker du jag gjorde rätt?

11 april, 2018
Hej Eva, Jag träffade en alldeles fantastisk man i början av november. Allt var sådär himla fint i början och båda blev väldigt kära i varandra. Jag har tidigare haft problem med tillit och oroade mig lite i början. Han har dock fått mig att känna mig trygg och jag går även i privat terapi som har hjälpt mig massor. Nu känner mig lugn och känner tillit till honom vilket är fantastiskt. Problemet är bara att han valde att avsluta relationen för en månad sedan. Han säger att han måste jobba med relationen till sig själv innan han kan vara i en relation med någon annan. Vi har distansförhållande så tid för sig själv har han gott om. Jag har dessutom inga problem med att ge honom utrymme och har gjort det klart för honom. Han säger att han är kär men att han inte kan. Har hört från gemensamma bekanta att detta är ett mönster hos honom. Han vill ha kvar mig i sitt liv som en vän och jag har försökt men igår fick jag nog. Han hade då varit väldigt varm och fin hela lördagen och igår iskall. Då fick jag nog. Tycker du jag gjorde rätt? Jag kände bara att det är svårt att stå kvar som hans vän när jag faktiskt vill mer. Det är tråkigt och jag kommer sakna honom mycket men min gräns gick nog där.    
Annons

Eva Rusz svarar

Hej,

Vi människor har inom oss olika känslomässiga sätt att fungera på som bär spår ifrån hur vi känslomässigt och fysiskt omhändertogs under barndom och uppväxt.

Vissa människor är mycket “på” i början av en relation men då den fördjupas kan de ”stänga av” sina känslor. Jag kallade denna typ  för ”anden i flaskan” i en bok jag skrev för tio år sedan som hette ”Varför väljer jag alltid fel partner”?.

Denna svårighet går utmärkt att åtgärda i en kognitivt inriktad psykoterapi, jag har själv mött många klienter som kunnat förändra denna knepighet.

Grejen är att våra hjärnor är bra på att lära och lagra minnen och känslor vi går igenom men har svårt för att släppa dem. Omedvetna minnen från förr om vad som kunde hända då man kom de viktigaste personerna nära, kan medföra att man känslomässigt kommer och går på ett till synes oberäkneligt sätt. Personen ifråga kan vara hur smart som helst men sen uppstår konstigheterna.

Vissa med denna ambivalens kan förändras om de möter en partner som står ut med denna jojo-effekt under ett par års tid. Annars är det bara att göra som du har gjort att välja att dra dig ur den.

Hälsningar Eva Rusz.

 

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons