Hon vill inte stå för vår relation

Jag är en snart 25-årig bisexuell tjej och har varit detta öppet sen 2 år tillbaka och trivs bra med mig själv. För snart 2 år sedan började jag ha umgänge med en uttalad heterosexuell 25-årig tjej och vi höll denna relation hemlig i över ett år då detta var något helt nytt för henne. Hon behövde reda ut sin läggning och börja komma till någon form av acceptans av vad-hon-nu-vill-se-sig-själv som. Jag har valt att respektera detta då hon har gett mig indikationer på att hon vill något med vårt förhållande och kommer en dag vilja komma ut med detta. Men sen för ett halvår sedan så valde hon att berätta för sina föräldrar (vilket hon har varit rädd för, att berätta för dem om sin läggning då hon vet att de har svårt för homosexualitet). När hon gjorde detta så tog dem inte emot detta väl och hon blev rädd och dumpade mig istället för att behaga sina föräldrar. Men trots allt ville hon ändå ta mig tillbaka och fortsätta ljuga och smussla om det vi har. Och jag förstår att detta är extremt svårt för henne då hon vill hålla god relation till sina föräldrar samtidigt som hon har så mycket känslor för mig. Däremot väljer hon att kontrollera mig och mina känslor och det är alltid hon som bestämmer agendan för vårt fortsatta hemliga "förhållande". Hon har blivit mycket mer otrevlig mot mig och håller mig typ som i ett koppel, för hon vill inte släppa mig men samtidigt inte bekräfta mig.. och jag vill ju inte ge upp oss alls. Jag älskar den minsta lilla bekräftelse som hon ger mig och minsta lilla lovord som jag får om oss och vill därför inte släppa henne, för jag älskar ju henne trots allt. Hur hon än behandlar mig.. Men det är svårt för jag känner mig fängslad på något sätt. Hon vill inte vara ihop med mig, men hon vill ändå "äga mig" och är kär i mig men vill inte bekräfta det utåt (pga hennes egna sneda syn på sexualitet) eller för sina föräldrar. Det är så svårt detta att jag håller på att bli tokig. För jag vet att detta inte är bra för någon av oss, men jag vill inte ge upp henne eller oss. Men när vet man att man fått nog och hur länge måste man kämpa? Mina vänner gör vad de kan för att hjälpa mig, men det är svårt för dem att verkligen förstå då de själva inte varit i en sådan här komplex situation. Men jag går under mer och mer varje dag, men kan ändå inte ta distans från henne. Och inte hon från mig heller. Hur mycket krav får man ställa och hur mycket ska man tåla? För detta kaos har varat i ett halvår nu...Så hur ska jag ta mig ur ett osunt förhållande? Jag behöver gå vidare/ eller få klarhet i det så händer, innan jag blir (mer) galen. Tacksam för svar!