Hur ska jag göra när min partner inte vill släppa den komplicerade relationen till sitt ex?

Jag, man 55, träffar ofta min särbo som är en underbar kvinna och vi har liknande intressen och ett bra samliv. Hon har levt med en ofta kontrollerande och inte alltid snäll man. Ex-mannens beteende har till en del fortsatt även efter deras skilsmässa för tre år sedan. Trots att han behandlar henne illa ibland så fortsätter hon ta emot tjänster av honom och de har ännu inte gjort sin bodelning klar. De har tre barn 14, 23 och 25 år, och har alltid firat familjehögtider hemma hos mannens syster med familj. De har fortsatt att fira på samma sätt efter skilsmässan för att barnen gärna vill ha det som innan. Min särbo tycker att svägerskans familj är hennes familj och tycker det är ok och fint att alla umgås. Tre saker gör att jag inte har velat följa med till deras högtider.

1. Alla talar ett annat språk och vill hellre prata det än svenska.
2. Jag vill inte umgås och låtsas vara kompis med en ex-man som inte är snäll mot min partner.
3. Min partner har haft ett hemligt förhållande med svägerskans man. Ingen vet om detta mer än vi tre. Jag vill inte delta i deras familjehemlighet och låtsas som ingenting, det känns inte rätt mot mig själv eller mot svägerskan. Jag har inte heller lust att, som partner nummer tre, vara hemma hos hennes ex-älskare.

Jag har föreslagit att hon ska prata med svägerskan om vad som varit för att kunna lägga det bakom oss, men hon vill inte för att hon säger att det skulle "förstöra allas liv". Jag känner ändå att det är på väg att förstöra vår relation om vi inte pratar öppet om det. Jag vill att min partner och jag ska bygga ett eget liv med egna högtidsfiranden som vi bjuder in barnen till. Hon har sagt att vi inte kan konkurrera med de andra, bl a för att barnen vägrar komma till mig, vilket jag tycker är jättetråkigt. Hon tycker inte att det är så stor sak att hon åker till svägerskans familj med barnen ibland men för mig känns det jättetrist att sitta ensam på julafton, påsk eller midsommar när hon är med sina två ex. Jag ser ju att det finns känslor av svartsjuka och utanförskap hos mig själv. Jag inser också att hon vill prioritera sina barn och göra dem nöjda. Men jag får känslan av att jag lever med någon som inte prioriterar mig och vår relation och jag känner mig inte lycklig med det. Jag tycker verkligen om henne men känner att denna situation känns allt mer jobbig och som något som får oss att komma längre ifrån varandra. Vi har försökt med parterapi vid två tillfällen men hon tycker att det är så jobbigt med alla känslor som kommer upp att hon helst vill undvika det. Hur går jag, och vi, vidare?