Hur ska jag hantera min mans retroaktiva svartsjuke-OCD?

Min man har något som kallas för retroaktiv svartsjuke-OCD. Vi har varit ett par sedan 80-talet och detta har uppkommit relativt nyligen, för två år sedan. Eventuellt uppstod det till följd av en nära anhörigs bortgång och påföljande utmattningssyndrom. Dagligen ställs jag till svars för tidigare "misstag" (sexuella), som alltså inträffade för mer än 30 år sedan. Han rotar på detaljnivå. Det är extremt påfrestande och för ett år sedan ställde jag ultimatum, att han skulle söka hjälp, vilket han då gjorde. Dessvärre fungerade inte behandlingen och vi hamnade snart i samma hjulspår igen. Han är mycket ångestfylld. Jag måste, trots gråt och skrik, svara på hans frågor. Det blir mycket anklagande mot mig. "Hur kunde du göra det och det?". Han ser det som att jag har gjort det mot honom. Han har själv inte så många erfarenheter på det området och först tänkte jag att det kanske är någon form av livskris. Vi har pratat mycket om det hela och det handlar om ångest och svartsjuka, i kombination med OCD, vilket gör det till en fullkomlig terror stundtals. Däremellan umgås vi precis som vanligt. Nu går han en ny behandling med medicin och har fått diagnosen "grav OCD". Jag känner mig som skuggan av mitt forna jag. Känner mig obehaglig och invaderad som person. Jag säger dagligen att "nu räcker det". Jag vet hur man ska göra och bete sig mot en person med OCD, men det är omöjligt att stå emot att svara på hans tvångsfrågor. För då drar han slutsatsen att jag verkligen är den omoraliska person som han fått för sig att jag är. Jag har ingen tolerans mot detta längre och blir väldigt upprörd direkt när jag hör honom börja. Jag har pratat med ett par psykologer, men känner inte att de vet och kan mer än jag och förstår inte hur de ska kunna hjälpa mig. Ofta blir jag anklagad för att jag inte är något stöd i detta, men det är inte så lätt att vara ett stöd när jag är den som attackeras. Jag behöver ett kvalificerat råd.