Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Hur ska jag våga inleda ett förhållande efter 27 år som singel?

25 september, 2017
Hej! Jag är en tjej på 27 år som har varit singel hela livet, förutom ett dåligt och instabilt förhållande på ett år i tjugoårsåldern. Jag längtar mycket efter ett förhållande, men tycker aldrig att jag mår bra nog för att våga prova. Enligt mig själv har jag inga bra relationsförebilder eller erfarenheter. Är uppvuxen med mycket bråk och laddad stämning i hemmet, skitsnack mellan föräldrar och andra i släkten. Flyttade mycket som barn och kände aldrig att jag hörde hemma. I högstadiet mobbades jag och fick vredesutbrott flera gånger i veckan, och hade starka självmordstankar med grund i att jag inte tyckte att någon brydde sig om mig. Grät mig till sömns ofta. I gymnasiet hade jag en glad fasad men mådde dåligt. Har inte haft några romanser som varit sådär "rosaskimrande" som de flesta pratar om. Jag har alltid tyckt att 'jag blir inte kär, jag får bara ångest'. Det har till och med gått så långt att jag inte ser på filmer eller lyssnar på musik som handlar om kärlek. Jag vill väldigt gärna hitta någon, men den här ångesten står i vägen. Jag är annars väldigt social och ganska opryd, tycker väldigt lite saker är pinsamma eller så. Jag har lätt för att ta kontakt och lätt för att tycka om människor. Men rädslan för att det ska bli fel är så stor att jag blir otroligt självmedveten och stel när det kan handla om något mer än vänskap. Hur ska jag gå till väga? Har inte dejtat en enda gång och vill få ner förväntningarna för att på så sätt kanske få ner ångesten.  
Annons

Eva Rusz svarar

Hej,
Min första relationsinriktade bok kom ut 2003 och heter ” Den ultimata singelhandboken” (Bonnier Fakta). I boken beskriver jag utifrån min forskning på singelskap bland kvinnor, hur våra olika anknytningsmodeller skapar våra olika föreställningar om oss själva, som antingen hjälper oss eller hindrar oss att komma känslomässigt nära andra i en parrelation. En anknytningsprocess är det som sker mellan föräldrar och barn med ett nyfött barn och som sen ständigt pågår tills barnet är vuxet. Beroende på vilket sätt föräldrarna har gett känslomässiga svar till barnet under uppväxten, så skapas barnets antaganden om sig själv.

Man kan  som vuxen, ha ett positivt antagande om sig själv i alla andra relationer som inte innebär romantisk kärlek. Som i arbetet och i studier. Men då man skall komma någon känslomässigt nära så kan man istället svischa antagande och då kan man tro, att man inte duger och så vidare. Och detta är inte fakta utan antaganden som kan ha byggts upp under upprepade möten i olika situationer med föräldern/föräldrarna och som gett upphov till att man ”tror” om sig själv på ett negativt sätt. Dessa negativa antaganden kan sitta ganska djupt inom oss och leva ett eget liv trots att det inte finns något att vara rädd för i vart fall inte då man är vuxen.

En turbulent uppväxt, utan bra relationsförebilder kan också ha medfört att du inte har fått alla dina känslomässiga behov tillräckligt bemötta. Och då man alltså ”anta” att man är oälskbar, inte duger, inte tillräckligt vacker” och så vidare. Och dessa antaganden skapar en rädsla som gör att man fjärmar sig istället för att komma nära. Eftersom våra tankar och antaganden om oss själva påverkar vilka känslor och beteenden vi får. Men det går det att förändra eftersom det aldrig är för sent att ändra sina mönster!

Den ”Ultimata Singelhandboken”  finns nog inte att få tag i längre men du kan ju alltid googla och se om någon har den i något antikvariat. Annars har en kollega, Egil Linge, skrivit en nästan likadan bok betydligt senare som heter “Hemligheten” och ”Den mörka hemligheten”. I dessa böcker förklaras också hur man kan öva sig i att bryta sin rädsla och ångest. Annars vet jag utifrån min forskning att du kan få hjälp med detta hos en kognitiv, legitimerad psykoterapeut. Kvinnorna som ingick i mitt projekt som sen blev en bok gick totalt enbart åtta gånger i min terapi och efter det hade samtliga kunnat förändra sina känslor och beteendemönster till att våga komma nära en presumtiv partner.

Hälsningar Eva Rusz

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons