Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Hur slutar jag med att vilja straffa min otrogne man?

8 april, 2022
Efter att min partner sedan 25 år visat sig vara otrogen med, och förälskad i en annan kvinna, har vi efter att han avslutat med henne, levt ihop i fem månader. Han kunde dock inte släppa henne helt och hänvisar också till att han tänkt på separation ofta under de sista åren. Det har jag med, men ändå värdesatt ett ”vi” nu när vi närmar oss sextio. Som livskamrater och bästa vänner i alla fall. Till sist fick jag iallafall nog av hans ambivalens och handlade mot ett avslut och köpte en lägenhet. Vårt hus såldes. Och han har nu flyttat ut. Jag försöker acceptera sakernas tillstånd men söker ändå kontakt. Som att jag inte står ut med att han kan vara hos ”henne”. Genom sin konflikträdsla och sin oförmåga att uttala orden ”jag vill separera” har han i stället undanhållit sanningen, och jag har fått pressa skärvor av den ur honom. Det hela höll på i åtta månader, från det att jag först upptäckte hans otrohet. Jag är vansinnigt arg över hur respektlöst han har behandlat mig och svartsjukan äter mig inifrån. Jag bor fortfarande kvar i vårt hus och kvinnan i fråga bor cirka 200 meter härifrån. Min fråga: Jag har ett kontrollbehov och söker kontakt med honom trots att jag bestämt mig för att inte göra det. Är stolt men misslyckas. Saknar honom och det vi hade. Vill liksom ha hans ånger och hoppas på hans ömhets-/kärleksbetygelser. Han är inte övertygad om att detta, vår separation, är rätt. Vill dessutom straffa honom. Hur slutar jag med det? Hur ska jag tänka? Jag vet, det är lönlöst och det bara skadar mig.
Annons

Eva Rusz svarar

Relationer skapar beroenden, och det är för det mesta svårt att hantera separationsstressen, inte minst då man har levt i 25 år tillsammans.

Det verkar som att även din partner har problem med det och givetvis är det ibland svårt att veta vilket beslut man ska fatta då man vet vad man har men inte riktigt vet vad man ”får” i en ny relation. Ibland kan en otrohet hjälpa till att sätta fokus på vad den befintliga relationen behöver utveckla och kan man förlåta den andre till 100 % så finns det ofta goda möjligheter till förbättring och utveckling.

Jag tror att det bästa vore om ni tillsammans kunde gå till en terapeut, en familjerådgivare, och där tala igenom och uttrycka vad ni båda tänker och känner. Och även om det kanske inte skulle bidra till att ni blir tillsammans igen så kan det underlätta förståelsen för varandra och det kan även då, för många par, kännas lättare att separera. Men sådana samtal kan givetvis också bidra till att ni förmår förstår varandra bättre då ni får möjlighet att lyssna till hur ni båda tänker och känner och då kan en relation repareras.

Ofta handlar skilsmässor om pars oförmåga eller blindhet för att  möta varandras olika behov, att kommunicera om vad man tänker, känner och behöver. I en lång relation är det lätt att tro att man kan tankeläsa den andra och då avhåller man sig ifrån att samtala. Man förändras genom åren och då behöver man också förändra relationen, om man bara kan kommunicera om det. Gör det hos ett proffs. Och försök att avhålla dig ifrån att i tankarna gå in i olika scenarior just nu eller tänka att du vill straffa din  partner.

Kommunicera med varandra nu.

/Eva

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons