Annons
Annons
Läs fler frågor till Eva Rusz
Stäng

Ställ din fråga till Eva Rusz

Hidden
Hidden
Hidden
Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.

Jag har allt, men lever med fel man – vad ska jag göra?

26 november, 2018
Hej! Jag lever med min sambo sedan nio år tillbaka och vi har två barn, tre och fem år gamla. Jag tycker jag har allt jag vill ha, förutom att jag har känslan av att jag lever med fel man. Jag har egentligen inte valt honom, det var mer han som valde mig. Vi har också haft det jobbigt nästan hela tiden. Under många år kämpade jag med att bli förstådd av honom, men nu har jag gett upp. Vi är så olika. Jag är känslig och far illa när han, då jag gråter, till och med kan håna mig på grund av att han är arg på mig. Jag längtar efter närhet och ömhet, men inser att det inte är lika viktigt för honom. Nu går jag i ett slags vakuum och på ett sätt njuter jag av våra barn och huset vi bor i, men samtidigt bara väntar på  barnen blir större så jag kan gå ifrån honom. Nu har jag blivit förälskad i en yngre kollega vilket jag  tycker är fruktansvärt jobbigt. Jag blir bara nervös och fumlig av hans närvaro så jag försöker undvika honom. Samtidigt vill jag inget hellre än att vara i hans närhet och jag tänker på honom jämt och ständigt. Han har också en relation, fast inga barn. Jag vill så gärna veta om han känner samma för mig, men vågar absolut inte fråga av rädsla för att han inte känner samma. Vad ska jag göra?
Annons

Eva Rusz svarar

Hej, det enda du kan göra är att berätta för din kollega om hur du känner det och på så sätt ta tag i din rädsla. Annars får du ju inte veta. Är det din egen rädsla också som har medfört att du accepterat att leva med en man du inte älskar?
Vi människor tenderar ibland att låta starka känslor som rädsla leda oss bort ifrån nya lösningar. Rädsla kan vara ett skydd, men den kan också göra oss passiva. Vad gäller din egen relation så kanske det är dags att du funderar igenom vad som gjort att du låtit dig bli vald, som du själv beskriver det. Är de ständigt olycklig av det skälet så är det nog dags att börja ta tag och ifrågasätta din egen rädsla, inför förändringar.

Vänliga hälsningar Eva Rusz

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons