Ska jag verkligen gå med på att ”leka familj” med min exman?

Jag är frånskild sedan ett drygt år tillbaka men på grund av bostadsmarknaden bodde vi ihop alldeles för länge efter att beslutet togs, så rent fysiskt (inget sex) har vi inte varit ifrån varandra i mer än cirka 6 månader. Jag bor ensam med två tonåringar varannan vecka, vilket kräver viss kommunikation med deras pappa. Nu till saken: Vår relation präglades av väldigt mycket bråk och lögner. Min exman var förmodligen mentalt otrogen från dag ett och var/är i extremt behov av bekräftelse. Eftersom det - enligt honom - inte blev fysiskt någon gång stannade jag kvar alldeles för länge och har gått i tung terapi för att bearbeta det. Men...bråken fortsätter och jag känner mig dränerad på energi varje gång vi kommunicerar. Visst, våra barn är tonåringar men enligt Familjerätten ska vi kunna "lägga det åt sidan för våra barns skull". För mig betyder det att när vi kommunicerar måste vi skärpa oss för deras skull men för min exman betyder det att vi ska umgås som vänner "för barnens skull" och han blir rent ut sagt arg och förbannad när jag inte vill umgås som en familj längre. Till saken hör att han är väldigt aktiv på Tinder och raggar även på andra sociala medier. Han har erkänt att han letar efter en ny "familj" och det ställer till det i mitt huvud. Han vill alltså fortsätta att leka familj med mig och våra barn samtidigt som han letar ny familj att leka vardagsliv med. Detta i kombination med att Familjerätten gett honom "rätt" när han vill umgås för våra barns skull blir otroligt konstigt, tycker jag. Det kortet drar han hela tiden. Är det verkligen rimligt att kräva sin exfru på samma engagemang kring den gamla familjen samtidigt som man själv letar ny fru och garanterat kommer att dra så fort en annan kvinna vill  axla den rollen? Jag tycker att det är befängt att KRÄVA det engagemanget från sin exfru... Jag som exfru litar ju inte på honom efter år av lögner och dessutom ett gammalt krav på tvåsamhet 24/7 (han ringde också alltid och messade om han inte visste var jag var). Hans omdöme är inte heller det bästa då han är väldigt desperat, tycker jag. Min oro för våra barn har tolkats som svartsjuka och kontrollbehov då han efter 4-5 dagar involverar sina barn i nya relationer och pratar framtid med dem och nya tjejen, men förvägrar mig de planerna (han har sagt till barnen att inte berätta något). Förmodligen för att jag ska vilja fortsätta "leka" familj med honom - hur han nu ska jonglera det. Jag är så trött på den nya typen av konflikter som uppstått efter skilsmässan och önskar egentligen bara att han flyttar ihop med någon på annan ort och lämnar mig och barnen ifred. De vill för övrigt helst bo hos mig men är lojala sin pappa.