Nästan en fjärdedel av alla barn i Sverige har separerade eller skilda föräldrar. En ny avhandling inom sociologi har tittat närmre på hur en separation påverkar barns mående och hälsa, i barndomen och senare i livet. Det hänger framförallt på hur mycket barnet får umgås med bägge föräldrar, och på om det finns konflikter.
Forskning har tidigare visat att barn till separerade föräldrar, generellt sett, mår sämre än barn som bor med bägge sina föräldrar, både i barndomen och vidare upp i vuxen ålder. Hur barnen bor efter separationen spelar in i detta. Det vill säga om de bor mestadels eller enbart med en förälder, eller växelvis; alltså lika mycket hos bägge föräldrarna.
Historiskt sett har det varit vanligast att barn till separerade har levt ihop med sin mamma, medan de inte har träffat pappan så ofta. Men så är det i regel inte idag då ungefär vart tredje barn till separerade par faktiskt bor varannan vecka hos vardera förälder.
Men denna på flera sätt positiva normförändring har ändå stött på kritik. Vissa hävdar att detta varannan vecka-boende är jobbigt för barnen. Men det verkar inte stämma, åtminstone inte bland barn i genomsnitt.
LÄS OCKSÅ: 10 tips för att vårda din relation
Växelvis boende nästan lika bra
Eva-Lisa Palmtag är doktor i sociologi och har skrivit avhandlingen ”Breaking down break-ups. Studies on the heterogeneity in (adult) children’s outcomes following a parental separation”. Hon menar att man behöver se på barn till separerade föräldrar som en heterogen grupp eftersom hur de påverkas av föräldrarnas uppbrott beror på så många olika saker.
– Min studie visar att det går ungefär lika bra för barn som bor i växelvis boende jämfört med de barn som inte upplevt en separation och som bor med båda sina föräldrar, om man ser till barns relation med föräldrarna. Barn i växelvis boende tenderar också att ha en bättre relation med båda föräldrarna jämfört med dem som bor mestadels eller enbart med den ena föräldern, säger Eva-Lisa Palmtag, i en intervju på Stockholms universitets hemsida.
I avhandlingen har hon bland annat undersökt hur barn, och även vuxna personer vars föräldrar separerade i barndomen, beskriver sin hälsa och kontakt med föräldrarna.
LÄS OCKSÅ: Skiljas: Sorgen och ilskans viktiga funktion
Konflikter påverkar mycket
Det visar sig att de barn som haft tät kontakt med bägge sina föräldrar efter en separation även har det i större utsträckning i vuxen ålder. Tät kontakt och umgänge med bägge föräldrar verkar vara bra både för barnens hälsa och deras relation till föräldrarna, generellt sett. Såvida det inte har förekommit våld eller liknande från föräldern i fråga, förstås.
För vem har inte hört uttrycket att det är bra att ”hålla ihop för barnens skull”? Men enligt Eva-Lisa Palmtag är det kanske inte det bästa alla gånger. För vissa barn kan det vara bättre att föräldrarna går skilda vägar – än att de fortsätter att bo ihop och bråkar. Allvarliga konflikter verkar påverka barnet mer om föräldrarna fortsätter att leva ihop, än om de separerar. (Även om det förstås även är viktigt att föräldrar har en fungerande relation för barnets skull även efter en separation.) Däremot verkar en konflikt mellan barn- förälder påverka barnets hälsa negativt mer än en konflikt mellan föräldrarna.
– Inom separerade familjer är det mer betydelsefullt för hälsan ifall en eller båda föräldrarna haft en konflikt med barnet, än föräldrarnas konflikt sinsemellan. Konflikt mellan barn och förälder kan i sin tur vara en så kallad ”spillover-effekt”, från föräldrarnas konflikt, säger Eva-Lisa Palmtag.
LÄS OCKSÅ: Det här kännetecknar bra relationer – och dåliga
Styvföräldrar inte avgörande
Barnens ålder vid tidpunkten för föräldrarnas separation verkar inte ha stor betydelse för hur barnen mår. Inte heller spelar det en avgörande roll om barnet lever med en styvförälder eller inte. Även om barn som levt med minst en styvförälder i barndomen, tenderar att rapportera en lite sämre hälsa i vuxen ålder. När styvföräldrar är inblandade verkar det dock vara bättre för barnets relation med föräldrarna om bägge två lever med en ny partner – än när bara en gör det.
Källa: Stockholms universitet
Av Carolina Eriksson