Bara döda fiskar simmar med strömmen…
Det är så lätt att falla i in i mallen – att vara eller göra det som samhället så fint tänkt ut åt oss! Det är så lätt att falla in i mallen, att inte ifrågasätta utan göra som de flesta gör. Till och med när magkänslan säger något annat, kan vi stänga av, bara för att de allra flesta gör på ett visst vis. Så vi gör något som vi helst skulle slippa.
Men tänk om de i sin tur har stängt av sin magkänsla bara för att passa in i mängden, bara för att slippa bli ifrågasatta.
Jag har tänkt en hel del på Rawfoodfamiljens inlägg från igår om att välja bort förskolan för deras son Leon, läs inlägget här. Det var ett mycket intressant, viktigt och modigt inlägg att skriva, som handlar om att bejaka magkänslan i samband med att lämna bort sina barn och hur den fundamentalt viktiga anknytningen kan rubbas. Jag håller fullkomligt med.
De tar även upp psykologen Eva Rusz som noterat att alldeles för många av de förskolebarn som hon råkat på senaste månaderna är störiga, bråkiga och armbågar sig fram. Mest märks det på lekplatser, och min erfarenhet har varit att förskolebarnen puttas, säger att någon inte får vara med och leka, drar i kläder, kastar sand, skriker dumma dig och inte vill dela med sig.
Vi har också valt att vänta med förskolan för Leopold men beslutat att han ska börja nu i Augusti, vid tre års ålder. Rawfoodfamiljens inlägg igår kom spot on – då jag tidigare på dagen varit och hälsat på förskolan med min son. När besöket var klart och vi gick därifrån kände jag mig visserligen glad. Personalen verkar trevlig. Barngruppen är relativt liten. Det finns en fin lekgård med bärbuskar och andra plantor, och helt schysta utomhusleksaker.
Men ibland bli jag så trött på mig själv. Så trött på att jag kan vara så mjäkig. Så trött på att jag så enkelt faller in i mallen. Då jag kan sitta där på förskolan, och se ut som jag tycker det är helt ok, – när min son bjuds på icke ekologiska apelsinklyftor och slickar i sig, även av det icke sköljda skalet med en massa besprutat gift på. Jag blir trött på mig själv när jag bara sitter där som om allt är helt OK trots att magkänslan skriker NEJ! Men vi gör det, alla gör det, går emot sina djupaste inre värderingar för att följa strömmen.
Jag lovar att bli bättre på att våga sätta ned foten – i alla situationer! Folk får tycka vad de vill – men mina barn ska inte äta gift!
Heja Rawfoodfamiljen! Only the dead fish follow the stream…
