Gillade Lena Näslunds inlägg i tidningen Sörmlandsbygden “Beredda att betala för bökande grisar”. I vilken hon skriver att hon tänker börja med att “köpa hälften så mycket kött, dubbelt så dyrt – från friska djur som lever på ett naturligt sätt”. Hon beskriver den krassa sanningen för hur många köttdjur lever – “instängda i en stålbur, med plats endast för att stå och ligga”. Kultingarna lever sina korta liv på ett spaltgolv, ingen halm. På slutet klättrar de på varandra och har inget annat att göra än att bita varandra. “Det är sådant kött vi äter”. Det Europeiska köttet, serveras på restauranger och till barn i våra skolor och förskolor – oftast tyskt, danskt eller irländskt. Svenska grisar har det något bättre, men trångt de med i industriproduktionen. Tyvärr låter många plånboken styra när de handlar mat. Lena uppmanar till att välja kvalitet framför pris. “Dessutom vet väl alla att vi bör äta mindre kött för miljöns skull”.
