En av grisarna hittade en väg ut ur staketet och jag fann henne knaprandes på ekollon under en av de stora ekarna en bit från hagen. Jag var ensam med barnen och hade Cornelia i bärstol på ryggen. Försökte först locka med havre, men det gick tydligen inte att mäta med ekollonen. Hon hann ta ett par varv runt gården innan jag kunde fånga in henne med ett rep. I regn och rusk, med barn på ryggen, och grisen i ett rep försökte jag sedan dra in henne i hagen igen. Ja, vad väger en sådan dam nu – kanske 40 – 50 kg! Tillslut lyckades jag, med elstängslet som jag lyfter med ena handen, krångla oss alla tre in i hagen. Då kändes gårdslivet mindre charmigt.
