Ibland har man tur, som här om dagen, när vi fick besök av 85-åriga svampexperten Sven här på gården.
Han hade kommit till gården tidigare på dagen med en grupp från den lokala Hembygdsföreningen, som skulle besöka ett gammalt soldattorp i skogen. Medelåldern i gruppen var i övre laget och när turen i skogen var över, åkte alla, utom Sven hem. Sven, säkert äldst av dem alla, och den enda som dessutom hade cyklat, 20 minuter från närmaste samhälle, skulle nu ut i skogen och plocka svamp.
Jag kunde inte låta bli att ta tillfället i akt när Sven frågade mig om jag ville följa med ut i skogen. Hade hört snacket tidigare i gruppen om hur fantastiskt svampkunnig Sven var.
Så vi travade iväg in i skogen. Kryckor hade han, och regnade gjorde det dessutom. Sven rörde sig naturligt längs med stigen, som om skogen var hans hem. Spänstig och lätt i kroppen. Vi hittade Karljohan, och jag fick lära mig om soppar och kremlor. Vissa provsmakades på plats. Och stack de på tungan, ja då var det bara att spotta ut, som ett tecken på att denna sort inte hörde hemma i magen. Sven lämnade ett avtryck, och jag återvände från skogen, inte bara nya lärdomar om svampar utan något djupare.
Han var som ett naturväsen. Hälsosam och spänstig. Med en djup visdom och en klokhet. En påminnelse om att umgås över generationsgränser och lyssna till de äldre. Jag är varmt tacksam för denna stund tillsammans.
Jag erbjöd honom kaffe och att få värma sig. Han avböjde och tog cykeln hem i regnet.
