från boken “Löpare – ett släkte för sig” av Johan Ovefelt & Petteri Pohjalainen
Lite sammanfattat om mina skador och min rehab
– mest så ni har en bakgrundsinfo om jag refererar till dessa i senare inlägg.
Ja, som ni kanske har läst i mina tidigare inlägg så kanske jag överdriver lite i min träning ibland.
Eller var det nån som sa ofta?
Så först åkte jag på en rejäl muskelbristning som absolut inte läkte (nä, de gör inte det om man inte vilar).
Meniskskador både till höger och vänster
2011 fick jag en meniskskada i vänster knä. I samma veva fick jag ont i höften. Det tog ett par månader innan jag, i september, pallrade jag mig iväg till en läkare för höften men då gjorde högra knäet så djävulskt ont så läkaren fokuserade mest på det. En magnetröntgen visade att menisken låg i småbitar i knävecken (ja, jag hade tyckt att det var konstiga saker som kändes i knävecket, men kände inte alls någon smärta i själva menisken).
Järnbrist
Mellan alla skador åkte jag på en rejäl järnbrist. Sommaren och hösten 2011 gick som i ett snurrigt töcken. Man blir trött och yr, benen känns som cement och hela kroppen började klia (myrkrypningar). Lyckades trots järnbristen – eftersom jag hade anmält mig tidigare – springa Lidingöloppet 15km på 1,20,03. Då grät jag mig i mål för jag mådde så dåligt och hade så ont i knän och höft. Kunde knappt springa de sista 8 kilometrarna upprätt på grund av yrseln.
Felet är att jag inte ger mig. Hade jag brutit loppet så kanske skadorna hade varit mer begränsade.
Rehab både här och där
Meniskoperationen i juni 2012 gjorde att jag fick rehabträna i drygt ett halvår, men trots det så smärtade höften direkt när jag försökte sätta igång med löpningen i april 2013.
Jag har gjort precis alla övningar jag fått från sjukgymnaster och naprapat för att stärka höft och rygg men inget har hjälpt.
Jag har under de här tre åren:
slätröntgat
magnetröntgat
tagit akupunktur
stötvågsbehandlat
Gått hos:
tre sjukgymnaster
idrottsläkare
sportmassör
två naprapater
kiroprator
Drömmer om smärtan
Ingen vet vad det är! Höftsmärtan sitter runt höften och in djupt i magmuskeln på vänster sida – vilken är spänd som en fiolsträng – samt ut på ryggen och ibland ner mot låret.
Ju mer höften behandlas desto värre blir det. Löpning och gång förvärrar. Stretch gör det ännu sämre. Jag drömmer till och med om smärta på nätterna.
Hur som helst så ser allt inombords, enligt alla röntgenplåtar, bra ut förutom lite utläckt ledvätska i höftleden men läkaren tror inte att det kan orsaka den jäkla smärtan jag har.
Löparskorna på hyllan
Så nu har jag, med stor sorg, lagt löparskorna på hyllan. Det är ingen idé att hoppas mer. Dock kan jag inte riktigt ge mig i mitt letande efter orsaken till smärtan. Jag har idag till och med svårt att gå ett par kilometer och det tycker jag inte är acceptabelt när man är 43 år ung. Jag hoppas att gymträningen kan stärka mina muskler så att jag blir av med en del värk.
Längd
Men förra året hittade jag längdskidåkningen! Underbart. Plöjde 11 mil bara på sportlovet (ja det där med att överdriva är ju min melodi). Men klarade det utan någon som helst smärta! Underbar sport.
Och även om jag inte är så snabb ännu – tekniken är inte helt lätt och jag är jäkligt svag i armarna och då går stakandet lite sisådär – så kan jag trösta mig med ordspråket här!
/Malin
