Ibland känns det som om jag spenderar mycket, kanske för mycket, tid på gymmet. Heltidsjobb... hem och laga mat... sätta igång en maskin tvätt... "hej hej, och hejdå ungar" och sen iväg. I alla fall fyra dagar per vecka. Två dagar tränar jag hemma.
Men egentligen är det inte mycket tid, procentuellt sett. Det tråkiga är att mycket av den "andra" tiden går åt till att jobba (åtta timmar) och sova (åtta timmar också, kanske sover jag för mycket?)
Träningsblogg
Jag gör emellertid väldigt mycket andra saker än att träna. Men eftersom detta är tänkt som en ren träningsblogg så skriver jag ju nästan aldrig om det. Vilket kanske gör att man kommer in hit och känner "Gör hon inget annat än att träna?"
Barnen går före - eller följer med
För min del är det ändå så att barnen går före allt annat. Behöver de till exempel plugg-hjälp så får jag prioritera om. Men faktiskt, om man bara lägger manken till med planeringen, så hinner man träna också. Ibland får man planera om och köra ett pass hemma på vardagsrumsgolvet, träna samtidigt som barnen tränar själva eller be dem hänga med ut på en runda. Cykla orkar de ju oftast göra om de inte är pyttesmå.
Tufft ibland
Ibland känns det ändå så genuint elakt att sticka iväg och träna. Som när sonen inte vill vara hemma ensam. Även fastän han är 13 år. När det börjar bli mörka höstkvällar så gillar han inte att vara ensam hemma. Som igår när jag fick detta meddelande efter en halvtimme på gymmet:
Barnens aktiviteter
I helgen var vi på sonens gymnastikuppvisning. Det går så fort så mer än så här får man inte på bild 🙂 
Och så var vi inne i stan och hejade på dottern som sprang midnattsloppet. Även där gick det i en snabb takt men eftersom detta inte är en barnblogg så får vi nöja oss med dessa bilder 🙂
