Hela sommaren har jag gått i klänningar och kjolar. Mjukt och skönt, nästan som att gå i “mjukisbyxor” 🙂 Klänningarna sitter ju inte åt – inte på samma sätt som de där “smaljeansen” många har i garderoben. De man gärna vill komma i, men går man upp i vikt så gör man det inte.
Mina smaljeans är ett par urgamla Wrangler som jag köpte när jag var som smalast – när jag löptränade som mest. Inte ett dugg stretch i dom inte, de är stenhårda i tyget. Och om magen är svullen så hänger den utanför 🙂
Väger mig aldrig
Eftersom jag inte tycker att vikten är särskilt viktig, speciellt inte nu när jag styrketränar, så väger jag mig aldrig! Vågen ger mig alltid bara ångest. Jag vet ju att jag förmodligen går upp i vikt av att styrketräna, men det betyder inte nödvändigtvis att jag går upp rent utseendemässigt.
Så de här jeansen är ett bra mått på om jag håller formen.
Dags för jeans
Så idag var det dags att skippa sommarklänningarna för förmån för jeansen. Benen har blivit för bleka och sommarklänningsvärmen verkar vara förbi.
Men jag kom i dem! Härligt.
