Jaha, svart på vitt.
Trasiga menisker på båda knäna. En bit satt lös och sladdrade sa ortopeden, den andra var "bara" trasig.
Nu lider jag inte så väldigt mycket av detta. Knäna gör ont - jovisst, men inte om jag inte överanstränger dom.
Nej till operation
Det ena knäet, det med den lösa biten, svullnar och låser sig ibland, men jag valde ändå i nuläget att tacka nej till operation. Jag orkar bara inte gå igenom två rehabperioder till. Fy. Nä nu vill jag vara igång och jag ska försöka stärka musklerna runt knäet ordentligt istället.
Ändå ingen löpning att tala om
Eftersom jag ändå fortfarande har en del värk i höften så springer jag inga längre sträckor utan är nöjd att bara kunna småjogga ner till gymmet, ett par kilometer. Och det verkar både knän och höft klara så kors i taket! Jag är överlycklig! Något maraton blir det ändå inte tal om. Tyvärr. Det är ju en av mina stora drömmar annars.
Överrörlig
Det ortopeden konstaterade, som redan både naprapat och sjukgymnast sagt, är att jag är överrörlig och att det är därför jag får så mycket besvär i leder. Hade ju nyligen ont i handleden samt axeln, vilket verkar ha gett med sig. Peppar peppar...
När man är överrörlig är det lätt att överbelasta ledband och senor för de "ger efter" - man hamnar i ytterpositioner vilket belastar brosket. Mina knän och armbågar vill till exempel gärna böja sig åt fel håll när jag gör övningar som baksida lår samt bicepscurls. När brosket är borta kommer delarna i skelettet att röra varandra. Detta kan motverkas genom att man tränar upp musklerna kring lederna. Stabiliseringsövningar och balansövningar är viktigt.
Viktigt med styrketräning
Det är även viktigt att stärka upp med tung styrketräning och inte töja lederna med galen stretch (jag har alltid kunnat stretcha rätt rejält, eftersom lederna böjs med. Foten nästan 90 grader upp mot väggen när jag stretchar vader och såna dumma "cirkuskonster")
Så kontentan - jag avvaktar med operation tills det blir överjäkligt och under tiden stärker jag upp mig ännu mer.
Hoppas att du snart känner dig starkare än någonsin runt knäna då!
Tack Monnah! Det gör jag nog 🙂