… då går det så här!
Såg eländet när jag kom hem och höll på att skratta ihjäl mig. Tanken på alla som sett mig gjorde däremot mig inte så glad 🙂 Tur att jag inte träffade några små barn 🙂
Träningsledig = ledig för träning!
Jag tog ett par timmar ledigt från jobbet igår för att kunna åka längdåkning i dagsljus. Underbart. Precis vad jag behövde.
Det blev två mils åkning i fantastiska spår.
Motgångar
När jag åker skidor har jag, i motsats till vid löpning, ingen musik i öronen vilket gör att man tänker så mycket bättre. Jag har nyligen intervjuat Olof Röhlander, som är mental coach, om hur man bemöter motgångar och intervjun fick mig att fundera lite på hur jag själv gör. Jag hade lätt kunnat irritera mig på att det var trögt i spåren. Vallan var inte optimal och det var tungt att åka.
Men jag tänkte faktiskt bara: “Bra, då blir det bättre träning!”
Likaså vände jag en negativ sak till en positiv på morgonen. Bilen var jätteimmig och vindrutetorkarna hade frusit och ville inte fungera. Så istället för att kunna fräsa iväg direkt så fick jag stå och vänta, skrapa, vänta igen och försöka få ren vindrutetorkarna så gott jag kunde. Irriterande kanske, men just då kommer sopbilen och jag märker att jag glömt att sätta ut soptunnorna! Så tack vare att jag fick stå där och fixa en liten stund med den frostiga bilen så slapp jag problemet med en full – otömd – soptunna i två veckor framöver!
Vilken jäkla tur jag hade!
Det var kanske meningen
Många vardagliga saker som man irriterar sig på kan man vända på och istället säga: Det var kanske meningen, eller det var kanske en positiv sak med det hela ändå. Andra saker, som man inte kan göra något åt kan man många gånger tänka: “Vad gör det om hundra år” – och faktiskt – ofta kan man bara tänka: “Vad gör det imorgon“, för det behövs inte hundra år för att få problemen att verka rätt små.
Jag hittade en “Att göra-lista” som bokmärke i just Olof Röhlanders bok. Jag skrev den för nån vecka sen och tyckte då att det var massor med besvärliga saker. Men när jag hittade den så var alla saker gjorda och betydde inte särskilt mycket längre.
Bilkörning
En sak som irriterar folk mest är väl bilkörning. Och igår fick jag chansen att skratta (för mig själv) åt en man i stor BMW som körde om mig – prejade mig nästan ut i vägrenen – för att han hade så bråttom och jag bara körde enligt hastighetsbegränsningen (med mig lilla mini-bil, som är synnerligen slirig i detta väder).
Vid nästa rödlyse var jag nämligen ikapp honom. Sen blåste han på igen. Men rödlyset därpå – samma sak – jag var ikapp igen. Så min lugna körning eller hans stressade…det kvittade lika!
Men i det fallet – med hans stressade körning – så kan det faktiskt göra skillnad. Nyligen blev en pojke på 15 år påkörd i Huddinge. Han dog. En pojke som barnens kompisar kände. Jag har visserligen ingen aning om just denna olycka hände pga stressad bilkörning, men risken att köra på någon är betydligt större med den bilkörning mannen i BMWn utövade.
Och då kan det faktiskt spela roll – även om hundra år!
