Tänkte ta en powerwalk, men råkade trycka igång löparklockan av misstag och när den började räkna - då vaknar min tävlingsinstinkt 🙂
Det blev dock ett löpmässigt bottennapp.
Klockan stannade på 39.47 för 7 km och så långsamt har jag väl aldrig sprungit förut.
Och jag skulle väl kunna skylla på mycket; jag hade precis käkat en rejäl middag, jag åkte två mil längd igår, jag sprang inte mer än totalt 22 timmar på hela förra året, och det var 2015 års första löprunda.
Njöt av 2387 sekunder och Icebugs!
Men nej! Jag tänker inte skylla på något! Jag njöt varenda sekund av de 2387 sekunder jag var ute och sprang.
Vädret var härligt, snön var vit (okej, om man inte tittade på vägen bredvid, men trottoaren var vit), mina nya Icebugs satt som en smäck och jag halkade inte en enda gång. Jag blev inte våt om fötterna av den något blöta snön, jag frös inte och jag hade superbra grepp!
Till och med mina trasiga meniskar kändes stabila.
Det kan bara bli bättre!
Nu kan det väl bara bli bättre och nu har jag en utmaning till sommaren - komma ner i mitt vanliga 5-minuterstempo igen. Om bara höften och knäna lovar mig att hålla, så ska jag hålla löftet om att klara 5-minuterstempo och lite bättre ändå.
Men löpning eller skidåkning - jag ska nog försöka skippa det där med mascara när jag ger mig ut. :/