Än slank han hit, än slank han dit,  än slank han ner i diket.

Idag var skidåkningen ett mellanting mellan mormors lilla kråka, Bambi på hal is och rysk dans. (Eventuellt också lite domino, så mycket som folk trillade omkring).
Men det var i och för sig inte bara för mig, alla hade det tufft (jag stod iaf på benen hela åkningen). Spåren var usla, vilket förmodligen berodde på en kombo av många åkare, speciellt många småttingar, plusgrader och massor av snö.
Det blev en mil idag med, men betydligt sämre tid än igår.

Övning på att tänka positiv och åka i dåliga spår!
Jag bestämde mig direkt när jag såg hur usla spåren var, att fokusera på att det faktiskt är nyttigt att öva att åka i dåliga spår. Ska jag åka tävlingar framöver så är det ju inte säkert att det blir optimala förhållanden, särskilt inte i senare startgrupper som nybörjare som jag hamnar i.

Ur spår!
Dock blev jag förbannad när folk promenerade i spåret! Jisses, finns det inga andra ställen att gå på än just i skidspåret.
En liten tjej i femårsåldern som skidade utbrast: “Mamma, varför går dom i spåret?”
och det var ju sannerligen en fråga som kan stötas och blötas.
Man kan inte vara positiv jämt 🙂

Grejor att ha med/ha på!
När jag åker iväg till något spår ser jag alltid till att ha med mig detta:
*Uppvärmningsvantar och tunnare vantar
(jag behöver alltid varma när jag startar).
*En väst som jag har under uppvärmningen och sedan slänger av mig.
* Mössa (numera med hål för tofsen, helt perfekt).
* Skidor, stavar, pjäxor – såklart!
* Extra underställströja – eftersom man blir så svettig av riktig längdåkning, om det sedan är kallt ute så är det lätt att bli otroligt frusen (sådär så det känns som man aldrig blir varm). Ombyte är ett måste om man inte har hemmet/huset väldigt nära spåret.
* En shaker med vatten, gärna lite ljummet om det är kallt (eller i termos, om det är väldigt kallt) och ibland även en liten burk proteinpulver som jag blandar med vatten efter träningen.
* En bar med bra innehåll, tex rawfoodbars eller hemgjorda bars, eller en banan – att käka direkt efter träning.
* Massor av papper – i alla fall behöver jag det för jag blir jättesnorigt. Tror det har lite att göra med att jag har köldastma.
* Sport-BH i marinoull (för man blir som sagt så väldigt svettig och då är marinoullen skön, mycket bättre än såna “nyloniga” sport-BHar).

Såhär, när det ligger runt noll till minus fem grader så har jag enbart fodrade tights, en underställströja, samt en sportjacka/träningsjacka. Mindre än så kan jag knappast ha, ändå blir jag sjöblöt. Mycket varmare än när jag joggar (har ungefär likadana kläder då – vid samma temperatur och samma distans)

Ska jag åka längre så tar jag med en liten ryggsäck. Men åker jag ett rundspår på några kilometer så lägger jag grejorna vid starten.

Jag ääääälskar att åka längdskidor! Första milen på skidor avklarat för i år och det gick sååå jäkla bra!
Okej, rubriken på inlägget må vara en aning överdriven  🙂 men ibland är känslan exakt sån när man åker och får flyt! Att man susar fram och man känner sig helt oövervinnerlig. Åker om alla i spåret!
(Nåja, inte alla, men de som åkte om mig hade faktiskt tävlingsdräkter/klubbdräkter och då får man ju vika sig)

Det kändes skeptiskt när man kom gående med skidorna på väg mot konstsnöspåret på Lida

Beröm!
Jag fick till och med en snäll kommentar av en sådan “snabb man i klubbdräkt”. Vi slutade samtidigt och bytte några ord, och då sa han att han sett mig i spåret och tyckte att skidåkningen såg bra ut. Då växer man lite!!

Lida friluftsgård i Tullinge

Konstsnöspår på Lida
Ja, snön lyser ju med sin frånvaro – även om det i skrivande stund faktiskt snöar här i Huddinge. Jag var skeptisk till om spåret skulle vara bra – men det var det verkligen! Fasiken va duktiga de är som fixar spår åt oss längdtokar! Riktig bra spår på drygt 1 km som dessutom har belysning – så jag kommer definitivt åka i veckan som kommer om det inte ösregnar.

Åka längdåkning eller hasa fram
En anledning till att jag tycker att längdåkning är så himla kul är att det är mer fokus på teknik än vid löpning. Ja, jag vet att det går att förbättra sig massor om man har rätt teknik i löpning också, men skillnaden är att det går att springa fort utan att ens ha perfekt teknik.
Men det kommer man inte undan med i längdåkningen!
Att hasa fram på skidorna – även kallat “gå på tur” – det klarar vem som helst. Men att åka längdåkning på riktigt, det kräver en massa teknik.

2 år
Jag har bara åkt skidor i två år, men jag har verkligen försökt få hjälp med tekniken och det har lönat sig. I början kunde jag inte ens…
* bromsa och åka nerför (jag gick)
* ta mig uppför (jag gick upp också)
* byta spår (helt hopplöst, fick stanna och gå över till andra spåret)
* svänga (föll som en fura i svängarna)
* balansera – kom det en kotte i spåret stöp jag bara för en sån sak, jag kunde inte lyfta på en skida – stå på ett ben. Om spåret blev dåligt men lösa kanter hade jag också stora problem.

Jag rekommenderar verkligen att ta skidlektioner för att åkningen ska bli roligare!

Det är inte jag på bilden. Ingen selfie i skidspåret. Här är precis vid starten och spåren är uppkörda, men bara 50 meter längre bort så var spåren kanonbra!