Rädslan att "vara sämst" verkar begränsa väldigt många människor.
- Nej, jag kan inte gå till gymmet, jag kommer vara sämst!, är kommentarer man hör. Eller som på den tiden då jag var med i en löpargrupp, och jag försökte få dit någon duktig kompis. Då lät det likadant. "Jag kommer vara sämst".
Och då går man inte dit - fastän man egentligen vill.

Jag undrar varför det är så farligt att vara sämst?

Jag väljer att se de otroligt duktiga människorna som inspiration istället!
Jag var med i löpargruppen, och jag var sämst, men vad gjorde det i ett sånt enormt duktigt gäng. Och så länge jag inte hindrar någon annan att springa i sin takt, vilket jag inte gjorde, så var alla nöjda och glada. Jag har även haft äran att springa med Sveriges - och Europas - bästa ultramaratonlöpare, Kajsa Berg. Hon håller samma tempo i 10 mil som jag gör i cirka 5 km. 4,30 på ett ungefär - per kilometer alltså! Galet! Att jag är sämre än henne? Jaa, otroligt mycket sämre, men hon ville springa med mig, vi sprang en mil ihop och hon sprang i samma veva två mil ytterligare. 🙂

Begränsa dig inte!
Det är inte farligt att vara "sämst"!
Se andra duktiga människor som inspiration.
Om du inte kan och vet - fråga! När någon frågar mig om en övning på gymmet blir jag jätteglad! Det är väldigt kul att få visa någon som faktiskt vill lära sig.

Om du var bäst då....
Många som fäller kommentaren om att "vara sämst" behöver ibland vända på tanken: Om du går med i ett fotbollslag och är "nybörjare" (eller i alla fall inte lika tränade som de som är med i laget) kan du egentligen förvänta dig att du är annat än sämst?
Tänk om du - helt otränad och ovan - skulle glida in och vara bäst? Vad tycker laget som kanske tränar fyra dagar i vecka om det?
Nä, börja nerifrån - och gå mot toppen! 🙂

Tävlingsmänniskan i mig!
Däremot sticker jag inte under stol med (hmmm..vad är det för uttryck egenligen?) att jag är en riktig tävlingsmänniska. Men jag tävlar mot mig själv och klockan (när jag konditionstränar) alternativ vikterna (på gymmet). Ta tyngre, springa snabbare - än jag gjorde igår, eller förra veckan. Det är mitt mål. Målet är inte att vara bäst. Bara att vara bättre än mig själv!

...det vill man ju bli, eller hur?!

I boken "Bli bäst med mental träning" ger författaren Erik Bertrand Larssen tips på hur man blir säkrare, lugnare, tryggare, tuffare och coolare bara med hjälp av kroppsspråket. Och visst stämmer det? Testa själva!

* Andas du djupt kan du känna ett större lugn.
* Skjuter du fram bröstkorgen två centimeter kommer du att känna dig lite tryggare.
* Ler du så blir du mer positiv och glad.
* Sitter, står eller går du avslappnat kommer du att känna dig mer avslappnad.
* Dansar du känner du dig lyckligare.
* Sitter eller står du med tyngden lite framåt känner du dig mer offensiv.
* Står du bredbent och stadigt känner du dig tuffare och coolare.

Bilden kommer ur boken "Bli bäst med mental träning" - som jag absolut rekommenderar er att läsa.

Smart?
Du sätter upp Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidsbestämda mål. Du är smart och går efter just den modellen; S.M.A.R.T.
Det är en bra början, ändå kanske du inte klarar det. För allting är inte så lätt.

Jag ska avslöja....min stora svaghet.
Många tycker att det är roligt att träna, men klarar inte att undvika sötsaker. Andra är duktig på att hålla diet, men man avskyr att röra på sig. Man kan vara för feg, inte våga gå utanför sin bekvämlighetszon.
Min stora svaghet är att jag småäter. Jag vill helst äta hela tiden.

Nyttigt men ändå...
Det mesta jag småäter är inom det som kallas "nyttigt". Jag kan slänga i mig en näve pumpa- och solrosfrön. Eller lite mandlar när jag står och lagar mat. Har jag torkad frukt hemma så är det livsfarligt, och den granolan jag gjorde, visserligen nyttig och sockerfri - den käkar jag gärna som snacks på kvällen.
Hey! Det är ingen stor kanelbulle och varm choklad med grädde vi snackar om här. Inte så farligt va?

Men faktiskt - det är inte bra! Det blir onödiga kalorier som gör att jag kanske inte riktigt kommer i den form jag vill. Nyttigt betyder inte att man kan äta hur mycket som helst av det. Och det värsta av allt är ju att tänderna och magen får jobba hela tiden. Jag har haft tur som inte haft hål på många herrans år men småätande, vad det än är, gör onekligen så att tänderna får onödig belastning i form av bakterier eller sånt... sånt som gör hål i tänderna.

Hur motiverar man sig?
Ni har väl hört att man absolut inte ska tänka ordet inte?
Skulle jag försöka motivera mig genom att säga: Jag ska inte småäta - ja, då tänker jag nog istället hela tiden på vad jag kan äta. Hjärnan hoppar så snällt över ordet inte - och tänker: Hmmm, vad kan jag småäta nu då?

Varje morgon
Nej, istället ska man varje morgon tänka på sitt mål, det S.M.A.R.T.a målet och sen ska man lägga till:
Jag är en person som ....

Som...
I mitt fall blir det: Jag är en person som äter fasta måltider. Jag äter på bestämda tider.
Såg ni? Inga inten här inte.
Vill man komma igång med att träna regelbundet tänker man: Jag är en tränande person. Jag tränar X antal gånger i veckan.
Man kan även tänka saker som: Jag är en hälsosam person som äter nyttig mat.

Det är faktiskt helt sjukt hur vi kan lura hjärnan! Och det gäller att lura den innan den lurar oss!