Josefines Gravidblogg

Efterkontroll samt BVC

Postad: 27 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , , , , | Kommentera

Igår hade vi både tid hos BVC för vägning och mätning och direkt efter det så var det dags för efterkontroll hos barnmorskan.

Charlie väger numera 7 kg och är 62 cm lång, han följer sin egna kurva helt perfekt och utvecklas som han ska. Vilket känns väldigt bra! 🙂

Min tid hos barnmorskan har jag längtat efter, dels för att få träffa henne för hon har varit underbar under graviditeten och vill ju visa upp Charlie för henne. Och dels för jag är så nyfiken på förlossningsjournalen.

Det var väldigt intressant att läsa allt dom hade skrivit under timmarna på förlossningen. Hade allt gått som det skulle så ansåg dom att han hade varit ute runt 21.30 för jag öppnade mig väldigt fort när det väl startade. Samt att jag hade i genomsnitt 7 värkar på 10 minuter utan paus när man ”normalt” brukar ha runt 2-3 enligt barnmorskan.

Vi pratade även om hur nästa graviditet och förlossning kan gå, vad jag bör vara förberedd på osv.

Även om Charlie bara är snart två månader så längtar jag till den dagen vi känner att han ska få ett syskon. Så mycket kärlek!

 



Hur mår jag?

Postad: 24 mars, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

VARNING FÖR KÄNSLIGA ATT DET KOMMER BILDER PÅ MITT SNITT NEDANFÖR!

 

Nu har det gått 7 veckor och 2 dagar sedan förlossningen och jag mår relativt bra.

Jag kunde inte vara lyckligare mamma och njuta mer, kan ligga i timmar och kolla på Charlie. Men känner fortfarande av förlossningen. Magen är öm och fortfarande lite dålig känsel på vissa ställen av den. Ärret gör lite ont när man tar på det men har läkt mycket bra utan någon som helst infektion. Mitt balanssinne är lite påverkat då jag blir väldigt yr och kalltsvettig flera gånger om dagen trots att jag tycker att jag äter bra, dricker mycket och tar vitamintillskott samt järn. Får ta och kolla upp mitt järnvärde på tisdag när jag ska på efterkontroll.

Sen har jag även märkt något konstigt, känner inte riktigt av ännu när jag är kissnödig. Jag kissar inte på mig eller något sånt men det kan gå timmar innan jag KOMMER PÅ att jag inte varit på toa på länge. Känner liksom inte av det här vanliga trycket från blåsan. Ringde MVC om det och hon trodde jag drack för lite men jag dricker om en tok. Undrar om det kan vara något från operationen som inte har återställt sig ännu?!

Har jag bearbetat förlossningen som inte alls gick som tänkt?

Tycker inte att jag har på något sätt mått dålig av att det gick som det gick. Har tagit det bra och är inte alls rädd för ännu en förlossning, snarare att jag längtar. För det var så fantastiskt trots all smärta! Det enda jag har tagit hårt av är att Joakim fick åka hem från BB, 12 timmar efter förlossningen. Det kändes otroligt mycket och vill aldrig vara med om det igen.

Denna bild är tagen 6 dagar efter förlossningen.

jossan3

Dom här två är tagna idag.

 

jossan2

 

jossan1



Vår son Charlie!

Postad: 8 februari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Nu har det gått en vecka sedan vår son Charlie föddes. Det har varit en tuff vecka och ska försöka gå igenom det jag kan.

Förlossningen blir det svåraste att gå igenom då jag har mycket minnesluckor men Joakim har försökt fylla i dom åt mig så gott som det går.

Det 31/1  var vi som sagt på tillväxtultraljud igen, denna gång fick vi träffa en förlossningsläkare. Han mätte bara huvudet på Charlie och konstaterade att han har nog växt lite till sedan sist. Sen började han gå igenom olika förslag för födseln. Han trodde inte att vi skulle ha så lång tid på oss att ha chansen till en ”naturlig” förlossning innan han blev för stor. Och min livmoderstapp var inte redo riktigt än. Så han gav oss tre alternativ.

1. Igångsättning samma dag kl: 16.00

2. Vänta till helgen passerat och hoppas på att jag startar själv.

3. Återkomma på måndag och då blir det antagligen planerat kejsarsnitt under veckan.

 

Min önskan var att inte bli igångsatt och få föda naturligt. Vilket kändes som det krockade lite grann med varandra. Så vi körde på igångsättning. Men jag blev otroligt nervös och bad om att få åka hem en sväng, vilket gick bra. Halv fyra var vi tillbaka på sjukhuset och fick läggas in på BB för igångsättning. Fick en tablett som blir som gele, vilket stimulerar mognad i livmoderstappen. Klockan 18.00 hade jag riktigt rejäla värkar redan och kämpade med min andning. Klockan åtta var jag öppen 4 cm och fick åka ner till förlossningen i rejäla smärtor. Blundade hela tiden, kunde verkligen inte öppna ögonen.

Lustgasen fick jag till mig på en gång och det hjälpte mig iallafall att kontrollera smärtan till en viss del. När dom kopplade in mig till maskinen som mäter värkarna och Charlies hjärtfrekvens så ser man att mina värkar inte har några pauser. Dom går rakt upp, knappt ner i botten och rakt upp igen. Längsta pausen jag hade under hela förlossningen var på ca 30sek och dom kom inte ofta. Narkosläkaren kom in och gav mig en EDA, vilket inte gav mig något som helst smärtlindrig. När klockan var slagen midnatt så var jag i princip helt öppen men inga krystvärkar bara fruktansvärt ont. Tillslut vad vi förstår fick jag någon annan medicin som hjälpte mig. Kunde andas vanlig luft äntligen! Lyckades även öppna mina ögon för att se vad det är för snälla människor i rummet som pratar med mig och försöker att hjälpa mig. Men hjärnan var inte riktigt med.

Jag får passa på att sitta på en yoga boll för att försöka hjälpa Charlie nedåt men inget hände. Dom bad mig trycka på för att se om huvudet rörde sig men inte det heller. Så dom kallade in en förlossningsläkare och hon kände på en gång att ansiktet var vänt åt fel håll plus att han var alldeles för stor för mig att kunna krysta igenom. Samt att Charlie hade börjat reagera på situationen. ”Akut kejsarsnitt” blev det och jag fick ett lugn att han äntligen skulle få komma ut till oss samtidigt som en dödsångest bara svepte över mig. Alla tankar vad som kunde hända flödade in och samtidigt släppte bedövningen och jag var återigen på lustgas. Narkosläkaren var iväg på ett liv och död alarm så vi fick snällt vänta en timme.

Tillslut på väg in till operationssalen och jag skakar i hela kroppen, det går verkligen inte att kontrollera. Narkosläkaren var ett riktigt proffs och kunde lägga bedövningen ändå. Det var fullt av människor där inne och det märktes att det är något dom gör dagligen. Men det hjälpte dock inte panikslagna mig. Mitt under operationen när förlossningsläkaren ska få ut Charlie så VÄNDER han på sig till säte. Ingen där inne hade varit med om det tidigare.

Äntligen var Charlie ute, när dom berättade att det var en pojke så hörde jag knappt. Var bara så otroligt lycklig att han kommit till världen och mådde bra! Joakim fick följa med barnmorskan ut till ett annat rum för att kolla att allt var okej, samt vägning, mätning och klippa navelsträngen.

Efter några minuter kom mina två underbara grabbar tillbaka in i operationssalen och jag fick se Charlie mer ordentligt. Så fin och go! Vi fick även förklarningen varför det inte gick att få ut honom naturliga vägen. Han vägde 5042gr och var 56cm lång. Alldeles för stort för min kropp och ingen förstår vart han har fått plats någonstans. Många i rummet var chockad över storleken.

Jocke och Charlie fick komma till ett rum och jag vidare till uppvaket tills bedövningen börjar släppa. Tiden på uppvaket var inge vidare, somnade till en stund men så fort bedövningen började släppa lite grann så började mina muskler krampa igen och jag låg så i ca 2 timmar.. Frös och krampade, ville bara ner till min familj. Rösten försvann nästan helt under den tiden, måste ha spänt stämbanden medans jag försökte spänna mig för att ligga still när jag egentligen borde försökt slappna av.

Efter nästan fyra timmar får jag komma ner till BB och hålla Charlie för första gången. LYCKA! Aldrig känt så mycket kärlek någonsin!

Sedan kom bakslaget….. Jocke insjuknar i influensan och får inte vara kvar på BB, får åka hem och lämna oss.. Det var det tuffast ”hejdå” jag varit med om. Gråter tillochmed när jag skriver om det nu, en vecka senare. Det var fruktansvärt och ingen borde få vara med om det. Men vad gör man? Som tur fick jag ta dit min kära Mamma som hjälp då jag knappt kunde gå och inte ta mig upp själv ur sängen. Älskade Joakim låg hemma i sin ensamhet med influensa och hur ledsen som helst. Mamma sov hos mig dom två nätterna vi var på BB och hjälpte till med allt. Stort tack! Saknade dock Joakim varje sekund och han missade dyrbar tid.

På söndag kväll fick vi komma hem, då hade amningen kommit igång och Charlies glukosvärde var under kontroll. Gissa om jag var glad att träffa Joakim. OCH så kom nästa bakslag, trodde jag klarat mig.. Kämpade in i det sista men nej. Influensan för mig med. Så igår var första dagen vi båda kände att vi mådde bra och fått energi tillbaka. Jag är så tacksam över att Charlie har klarat sig ifrån det. Han är så lugn och go, ser alltid så nöjd ut och bara myser.

Ja, det blev ett långt inlägg.. Jag hoppas ni orkade läsa! Jag hade inte klarat av den där förlossningen utan Joakim men på något konstigt sätt så är jag inte avskräckt. Skulle kunna göra exakt samma förlossning igen imorgon. Värt varenda sekund!

 

Charlie Erik Henry Norling

1/2 – 2013

charlie

Charlie bara några få timmar gammal.

charlie 2

Charlie idag trots att dammsugaren körde sitt race 2 meter ifrån.

charlie3

Suddig, men mysigt!



Förlossningsrädsla

Postad: 31 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Hälsa, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Jag kan inte påstå att jag är rädd för förlossningen eller smärtan som kommer att finnas med. Som sagt så har jag ingen aning om vad som väntar men det enda jag egenligen känner är rädsla att något ska hända bebisen under förlossningen. Allt från hjärtstopp, andningsbesvär, fastnar eller bryter något. Ja, egentligen allt som kan hända .. Eller något annat som man kanske inte har upptäckt på ultraljuden. Man får helt enkelt försöka lita på personalens kompentens, dom vet ju vad dom gör.

Annars så ser jag mer framemot denna upplevelse och tycker att det ska bli riktigt häftigt, så hoppas verkligen att jag kommer få genomgå en ”naturlig” förlossning. Blir det däremot kejsarsnitt eller igångsättning, då är det en annan femma. Då kommer jag nog bli rädd.

Men det finns dom som har en  förlossningsrädsla som behöver hjälp och tycker det är viktigt att dom tjejerna får det. Har hört talas som dom som inte fick hjälpen dom behövde och efter en förlossning så klarade dom inte fler. Trots att dom ville ha flera barn. Sedan finns det dom som klarade de galant. Men det finns hjälp och jag hoppas att alla ni vågar söka hjälpen och att ni får den! Det är inget ovanligt att ha förlossningsrädsla, tvärtom!

http://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Forlossningsradsla/

http://mammasidan.se/gravid/foerlossningsraedsla/

http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Forlossningen/Forlossningsradsla/

 



Jag hoppas hon har rätt!

Postad: 29 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , | En kommentar

 

Var hos barnmorskan idag, det första hon säger när jag kliver genom dörren är:

-Åh idag ser du verkligen ut en tjej som kommer föda närsomhelst.

Frågade hur hon kunde se de och då var det att ansiktet såg annorlunda ut och man får något speciellt runt ögonen samt läpparna. Kollade sedan blodtrycket och det var högre än av jag brukar ha vilket också brukar vara ett tecken att det snart är dags tydligen.

Annars såg allt bra ut! Bebisen hjärtljud var så fina och barnmorskan gav mig max en vecka till som gravid men hon trodde att snarast blir det dags. Hon bad mig ta den lugnt ikväll och vila. Så hoppas hon har rätt!

Torsdag är det beräknat och det är då vi ska tillbaka till specialistmödravården för ett nytt ultraljud.

Igår hade jag höga förhoppningar att det var dags, för mellan 19-23 hade jag regelbundna vad jag nu får kalla för förvärkar varje tjugonde minut. Sedan avtog det och kom tillbaka på natten. Denna gång starkare och var tionde minut men även dom avtog efter några timmar och har inte känt något sedan dess.

 

Håll tummarna för mig att jag snart får se mitt älskade hjärta !

 



Återhämtning

Postad: 16 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Familj och vänner, Förlossning, Gravid, Hälsa | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Först kan jag berätta att jag var hos barnmorskan idag, allt såg bra ut. Pumpan hade fina hjärtljud och körde sitt race som vanligt. H*n låg väldigt långt ner så det förklarar trycket och kramperna. Känns som om jag ska kissa på mig hela tiden. Körde även akupunktur idag. Nästa akupunktur tid är nästa tisdag och sedan dröjer det ytterliggare en vecka innan nästa koll.

 

Även om jag inte är där än så är det bra att veta hur man på bäst sätt återhämtar sig. Det är olika för alla hur man mår efteråt, vad man känner själv behövs för att återhämta sig och komma in i nya rutiner.

Jag har ingen som helst aning av vad som väntar men jag känner min kropp och kan nästan garantera att så fort bebisen sover, kommer även jag sova. Och även om man vill visa upp sin guldklimp så kan det bli mycket besök som kan trötta ut oss. Men vi har bestämt att dra ner på besöken pga RS viruset så hinner nog med att vila upp mig. Kan tänka mig att min älskade man även kommer sova så fort bebisen sover, blir en rejäl omställning för honom också. Bara upplevelsen på förlossningen kommer nog ta energi ifrån honom.

Samt tror jag att bra mat med mycket energiboost och vitaminer är bra att få i sig för att både orka vakna nätter och samtidigt  få sin återhämtning.

 

Hur återhämtade ni er? Något tips?

 

 

Lite tips på återhämtning:

http://se.babycenter.com/a553491/att-%C3%A5terh%C3%A4mta-sig-efter-vaginal-f%C3%B6rlossning

Tips om kost:

http://se.babycenter.com/c3560/din-kost-efter-graviditeten

Träning och Motion:

http://se.babycenter.com/c552/tr%C3%A4ning-och-motion-efter-f%C3%B6rlossningen

 

 

Fick ett inlägg som jag ej hann läsa, hamnade i skräpposten och försvann…. Ber om ursäkt för det och känner du igen dig och ser att din kommentar inte finns på sidan så skriv gärna igen! Ber återigen om ursäkt.



En kopp te, kvällslektyr och hopp om sömn!

Postad: 6 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Amning, Baby, Förlossning, Gravid, Hälsa, Hudvård, Produkter, Tips, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Sitter i soffan med kvällens ”bra att veta” .. Lära sig om amning, tips och trix samt om problem som kan uppstå. Lär mig en hel del faktiskt och det känns lite tryggare. Påbörjat min hallonbladste kur och dricker 2-3 koppar om dagen, ihopp om att det ska ge en lättare förlossning som det påstås.

Imorgon kl.09.00 ska vi till Specialistmödravården på sjukhuset för att kolla med ultraljud hur lilla Pumpan ligger i magen. Är faktiskt inte nervös, börjar tro mer och mer att h*n har borrat sig ner åt rätt håll med huvudet. För aldrig sedan mina foglossningar kom, har jag haft så ONT som jag har nu. Dagarna är helt okej, nätterna är däremot fruktansvärda. Inatt kunde jag inte hålla tårarna borta och grät mesta dels av natten. Smärtan är svår att förklara hur den känns, men det går från blygdbenet och strålar ner mot ljumskarna samt innerlåren som spindelnät. Kan inte vända på mig i sängen och otroligt svårt att ställa mig upp själv från liggande läge. Toabesöken som är ungefär 5-7 gr per natt är en riktigt pärs och jag längtar aldrig längre till att gå och sova för natten.

Men trots att jag inte har haft den bästa graviditeten, mycket smärta, gnäll och elände så är det inget som har stoppat mina tankar för att skaffa ytterliggare ett barn. Och då har jag inte ens fått hålla i min ”belöning” än, det är nog för att jag vet att det kommer vara så mycket värt varenda liten smärta. Har även blivit mer och mer peppad att klara av en förlossning, för går jag runt med denna smärta varje dag så även om förlossningssmärtorna inte ens kommer vara i närheten så VET jag att nu är det riktigt nära och det kommer ge mig kraft att klara av detta!

Alla väskor är som sagt helt packade, en mindre till Pumpan och en till mig och Joakim. Har också handlat sista hudvården eller snarare dubbletter. Vill ha en uppsättning i skötväskan och en hemma vid skötbordet. Givitvis kommer detta att följa med till förlossningen. Vet inte om dom använder några hudvårdsprodukter där men om dom gör det så ska det vara av det vi har med oss. Inget skräp på vår bebis hud inte!

 Rosenvatten från Rosenserien istället för våtservetter.

(Vet ni att man kan göra rostfria vitvaror skinande rena av våtservetter? Undra vad man har i det då och detta har ”vi” på barnens rumpor,händer och munnar?? )

Weledass Zinkräm för röda rumpor, väldigt läkande!

Weledas Body oil, kan användas båda som badolja, kroppsolja och vid massage.

Weledas flytande tvål.

Weledas Vind och Väder kräm, vet aldrig vad vi har för klimat att vänta när vi ska ut med vagnen och promenera. Måste tänka på dom små kinderna då!

 



Två tunga dagar ..

Postad: 2 januari, 2013 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , | Kommentera

Det har varit två tunga dagar samt nätter .. Inte sovit något nästan på två nätter, fått lov att tagit igen det på dagarna. Som igår låg jag hela dagen i soffan, svullen, varm, irriterad av ingen direkt anledning och helt matt i kroppen. Noll energi, tog emot att ens gå upp för att kissa. Kändes som om jag hade influensa nästan, sov för det mesta.

Natten till idag hade jag väldigt mycket förvärkar, svårt att somna och det kändes rejält i magen. Pumpan blev helt vild i pauserna så det nästan kändes som om h*n höll på bryta sig ut genom revbenen. Förvärkarna har hållt i sig under dagen idag men mera milt och inte lika ofta. Foglossning från helvete, om man får säga så.

Tror mitt humör går upp och ner pga oron för att Pumpan inte har vänt sig. Orolig för att åka in på ett vändningsförsök samt orolig ifall det skulle misslyckas. Blir djupt besviken om jag ska få en planerat kejsarsnitt, men vill inte heller försöka föda ”normalt” om h*n inte ligger med huvudet nedåt. Besviken för att jag sett fram emot förlossningen trots lite skräckblandade känslor men samtidigt rädd att något skulle gå fel.

Från lite depp till ett tips!

Jag har gjort blöjtårtor under några års tid till mina vänner som fått barn. Otroligt roligt att göra samt en enorm glädje att ge bort. Jag brukar rulla ihop blöjor och sätta en gummisnodd runt varje, bilda som en tre våningstårta och stödja upp med en blompinne i mitten samt en större,tjockare gummisnodd runt varje våning för att hålla ihop alla blöjor.

Man kan ha bara blöjor eller stoppa in vad man nu vill ge bort.

Här får ni bilder på två olika, ena med bara blöjor och den andra lite mer lyxig!



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.