Josefines Gravidblogg

Gravid åkommor..

Postad: 10 december, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Förlossning, Gravid, Värk | Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentera

Igår samlade jag energi hos goda vänner med vårt årliga glöggmys! Väldigt trevlig och mysig kväll med massa gosaker! 🙂

Bara på några dagar har jag växt hur dom flesta mammakläderna, vilket beror mycket på att jag samlar vätska i mängder just nu. På grund av all vätska så har också jag känt av värk i mina fingrar, svårt att böja dom och greppa saker. Jag hade aldrig kopplat ihop det med graviditeten men läste i en bok och kom in på det. Tydligen trycker vätskan på nerverna i handlederna som gör att smärta uppstår i fingrarna.

Det finns så mycket åkommor man kan få under graviditeten som jag aldrig kunnat ana. Jag trodde att svullnad, illamående, havandeskapsförgiftning eller diabetes var allt.. Foglossning och smärta i fingrarna som jag fått på senaste var inget jag trodde kunde hända.. Så påläst var jag inte!

Men jag tror också att när man närmar sig slutet som jag, så måste man få lite åkommor så man vill sluta vara gravid och få sin guldklimp. Jag känner att ju tröttare jag blir på detta, ju mer peppad blir jag att gå igenom en förlossning. Det hjälper mig att psykiskt förbereda mig på vad som komma skall, samlar på mig desto mer kraft igenom att bli tröttare på allt detta! Sen att folk får stå ut med mitt gnäll, det bjuder jag på 😉

Här har ni en bra hemsida där ni kan läsa lite mer om svullnad, smärta i fingrar eller vad ni nu undrar för något.

http://se.babycenter.com/a549316/svullnad-eller-%C3%B6dem-n%C3%A4r-du-%C3%A4r-gravid

http://se.babycenter.com/a234/v%C3%A4rk-och-domningar-i-fingrarna

 

 

 

 

 

 

 



Kläder till bebisen

Postad: 15 oktober, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Eko/miljö, Gravid | Etiketter: , , , , , , , , | Kommentera

Självklart har jag inte kunnat hålla mig från att köpa kläder, så fort jag går in i en butik med bebiskläder är det alltid ett plagg som följer med hem.. Har inte köpt så mycket, men för dom två första veckorna iallafall.

Men det är så svårt, vilken storlek? Tjockleken på overallen, kan vara riktigt kallt i februari. Hur mycket kläder behövs dom två första veckorna innan man kanske ger sig ut för att handla lite till?

Visst kommer vi säkert få massor av kläder, men ändå. När man väl står där, jämför 50,56,62 … Hur stor kommer du att vara när du kommer ut? Förhoppningsvis är kläderna för stora, bättre det.Annars har vi ett problem. Vi har köpt dom flesta kläderna i 50-56.

Alla kläder är köpta i naturella färger, mycket vitt och beige. En del i svart och en del i grått. Nästan alla är också i ekologisk bomull. Har hört att det är lite sisådär med just vad dom kallar ekologisk bomull, inte alltid så bra som det låter. Jag har faktiskt ingen större koll på det, men jag hoppas att mina inköp är vad det påstås vara!

Hängde in alla kläder i garderoben igår, det var sån harmonisk känsla. Stå i det nästan färdiga barnrummet, mysbelysningen på, det regnade på fönstret och jag hängde in ett plagg i taget. Det var så healing för själen, längtar så mycket efter ”pumpan” så det är galet!Illamående,foglossningar,halsbränna, allt är SÅ värt det! Snart kommer du och allt dåligt under graviditeten kommer vara glömt på två sekunder, för då har vi bara underbara dig i famnen!

 



Akupunktur

Postad: 14 september, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Gravid, Hälsa | Etiketter: , , | En kommentar

Jag har en sådan super go barnmorska som jag är väldigt nöjd med. Vill aldrig byta ut henne, men hade tyvärr oturen med att hon blev sjukskriven efter mitt inskrivningssamtal. Så under sommaren har jag haft kontakt med en hel del olika barnmorskor. Detta har inte känts lika bra och alla säger olika.

 

Min ordinarie barnmorska sa till mig att om illamåendet skulle fortsätta efter V.12 kunde jag få akupunktur behandlingar av henne. Så när det hade gått väldigt långt så lade jag min skräck för nålar åt sidan och ringde. Det tog mod att ringa, tillslut räcker det även för en nålrädd tjej som mig. Men kvinnan jag fick prata med då tyckte inte att detta behövdes för att jag hade ju Sea Band på handlederna. Riktigt arg och besviken blev jag, förstod ju självklart också att akupunktur skulle ha en sån större verkan än ett par armband ovanpå huden. Men tyvärr så är inte alla lika positivt inställda till alternativ medicin.

 

Men bara efter någon dag så träffade min svärmor på en sköterska från BB/Förlossningen som både hon och jag är bekanta med. Min svärmor förklarade hur jag mådde och direkt så fick hon ett nummer i handen. Det var sköterskans privata mobilnummer, bara att ringa sa hon!

 

Så jag ringde på en gång och denna underbara ängel kommer hem till mig på sin fritid och gör akupunktur behandlingar på mig. Inte bara en gång utan flera gånger åkte hon till andra sidan stan för att göra detta, vilka underbara människor det finns i denna värld!

 

Akupunkturen gjorde väldigt ont, hon satte nålar i triggerpunkterna för illamående,avslappning och energi. Efter första behandlingen så försvann min huvudvärk tillfälligt som jag haft i flera veckor. Självklart blev jag helt utslagen av behandlingarna och sov ganska många timmar efteråt, men vilken verkan det hade!

 

Efter fyra behandlingar så tro det eller ej, illamåendet var borta! Vaknade en morgon och kände mig konstig, kunde inte riktigt förstå vad det var. Men efter ha vaknat till lite grann så känner jag efter, inget illamående och känslan glad. Riktigt glad för första gången på väldigt många veckor. Så vare sig ni är gravida eller andra besvär,kolla upp akupunktur!

 

Huvudvärken och tröttheten sitter dock i fortfarande men det är väl inte så konstigt efter det jag gick igenom alla dessa veckor. Jag är äntligen tillbaka på mitt arbete, sakta men säkert återhämtar jag mig.Bästa av allt är att jag kan njuta av bebisen som rör sig hejvilt i magen och god mat! Äntligen kan jag äta mat igen, fantastiskt!

 

Idag går jag in i V.21 och har inga större problem mer än lite kramper och ischiasnerven i kläm! Sånt man får räkna med helt enkelt.



Sjukskrivningen var oundviklig ..

Postad: 11 september, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Baby, Gravid | Etiketter: , , | Kommentera

Några veckor med Lergigan Comp, ingen större effekt. Tillslut blev det besök hos kvinnokliniken, grå som en mus och ostadig på benen tog jag mig till sjukhuset.. Fick göra ett kissprov och sedan svara på massa frågor. Min barnmorska hade förberett mig på att jag möjligtvis skulle få näringsdropp och kanske bli inlagd.

 

Huvudvärken var enorm och kroppen hade inte en gnutta energi i sig. Men kissa kunde jag och kan man det så behöver man inte näringsdropp tydligen. För så länge man inte är så pass uttorkad att man inte kan kissa så sätter dom inte in någon näring. Men min kropp SKREK efter näring, så jag blev väldigt besviken och hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Hade hoppats på en boost och lite återhämtning.

 

Men medans jag var där ville läkaren kolla så att Pumpan växte som den skulle och att den mådde bra. Tvillingar var också lite hett ämne eftersom jag mådde som jag gjorde. Vid det här tillfället så var jag i V.17 och inte känt något förutom med mitt illamående. Inte ens en antydan till mage.                                                                                                                                                  När jag ligger där på läkarbritsen medans hon häller gele på magen så blev jag kallsvettig, det enda som gick igenom mitt huvud var att det kommer inte finnas något där inne. Det är något annat fel på mig .. Löjlig som man är med sina tankar ibland!

 

Men så fort hon slog igång maskinen, där var du .. Underbara ängel!  Du växte som du skulle och mådde hur fint som helst!

En bild på bebisen i magen.

Så det slutade med att jag fick ännu ett läkemedel utskrivet,Primperan. Men efter att läst alla biverkningar så beslutade mig för att inte ta dom och att sluta med Lergigan comp också. Jag ansåg att det inte kunde bli värre utan dom och det blev det inte. Mådde lika dåligt ändå. Så sjukskrivning i tre veckor, sängsliggande ..

 

Inte det jag hade räknat med, vart var mina rosa moln som jag skulle sväva på ? Det var väldigt svårt att försöka vara glad och positiv.. Självklart var jag överlycklig för vårat barn, men ska det kännas såhär tungt?



Graviditetsillamående, nej tack !

Postad: 10 september, 2012 Av: Josefines Gravidblogg Kategori: Gravid | Etiketter: , | Kommentera

Halloj på er ! :-)

 

Tänkte fortsätta resan från början, finns en del att skriva om som hänt dom här senaste 20 veckorna.

 

Ganska snart efter att jag plussat så fick jag en blödning, livrädd som jag blev. Sprang runt som ett yrväder hemma och skrek och svor för mig själv. Det enda som fanns i mitt huvud var att det var ett missfall på G. Men efter några minuter så slutade blödningen och inget mer, men för att vara på den säkra sidan så ringde jag barnmorskan. Hon var så go och lugn, informerade om att detta är så otroligt vanligt och oftast inget att oroa sig för. Visade sig sedan att det var inget att oroa sig för ..

 

Sen kom den andra BOMBEN …Det konstanta illamåendet och kräkningarna, jag var ju fortfarande väldigt tidigt i graviditeten och alla sa, det är lugnt! Brukar vara så första 12 veckorna, håll ut!

 

Skorpa vid sängen och små ät under dagen var det starkaste tipset jag fick.

 

Jag började med Sea band till handlederna som trycker på triggerpunkter för illamåendet. Utöver min multivitamin för Gravida och Ammande så körde jag på med extra B6 som ska vara väldigt bra för illamående också. Ingefärste och kapslar blev mina bästa vänner.  Så man kan säga att jag gjorde allt för att hålla ut dom veckorna, men när det hade gått 13 veckor ringde jag barnmorskan. För då fick jag nog, tabletterna och Sea banden hjälpte ju en del men inte alls tillräckligt.

 

HJÄLP MIG NU TACK…

 

Behöll inget i matväg överhuvudtaget, hon sa att det är vanligt men borde gå över när som helst. Så jag stod ut en vecka till, efter det ringde jag min läkare som skrev ut Lergigan comp. Jag har aldrig varit och kommer nog aldrig bli en fan av läkemedel. Alla dessa biverkningar och skit som finns i.

 

Visst det finns mycket läkemedel man måste ta om man är sjuk. Men detta kändes hårt, att inget annat skulle kunna hjälpa mig förutom läkemedel?



Sök i bloggen

Om bloggen


Namn: Josefine Norling.
Ålder: 25 år.
Bor: Västerås.
Familj: Min man Joakim, två monster till katter som anser att de är våra hyresvärdar, inte tvärtom, och vår son Charlie som föddes i februari 2013, 5 042 gram tung och 56 cm lång.
Om mig: Positiv, tokig i pyssel och älskar nya äventyr. Även matlagning, inredning, färg, form och att umgås med vänner och familj är viktiga delar i mitt liv.
Fokus just nu: Att göra min bästa för att vara en bra förälder till Charlie och göra allt jag kan för att hjälpa honom genom sin utveckling. Njuta av att vara tre i familjen samt se till att Joakim och jag stärker vårt förhållande även om dagarna kan vara tuffa.
Om bloggen: Handlade först om vår förberedelse inför att bli föräldrar. Nu när Charlie är född skriver jag om vilken anpassning, och lycka, det innebär.

Vi söker framtidens stjärnbloggare

Är du den vi söker?

Skriv till oss och berätta mer om dig själv.