Känner du till någon 1 åring som aktivt ber om saft eller oboy i nappflaksan? En 1 åring ska inte veta vad det är, och ändå vet jag flera föräldrar som ger det till sina barn. Både före och efter tandborstningen. Med motiveringen / försvaret Ibland måste man.
( Vi måste inte, för E vet inte vad det är och hur skulle hon då kunna be om det?) Vilken förälder har lärt sıtt barn att det finns och att möjligheten finns att dessutom få det serverat i nappflaska
Det är det som föräldrarna har hemma som de kan ge till sitt barn. Detär det som barnen ser föräldrarna äta / dricka / ha hemma som barnen tar efter. Som barnet vänjer sig vid att äta / dricka / göra. Punkt. I allafall i unga år. Föräldrarna MÅSTE föregå med gott exempel. Och det funkar inte att ligga i sängen en helgmorgon och mysa och sedan helt plötsligt säga,
Nu ska DU gå upp och äta frukost om en själv tänker ligga kvar och fortsätta titta på plattan. Eller de som tvingar sina barn att äta grönsaker när de själva slipper undan?
Men är det vanligt att ha sånt hemma? En gång på tre år har jag köpt saft och det var isamband med ett kalas.
Ger man saft till sin familj?
Tänker du på vilka vanor du förmedlar till ditt barn, både undermedvetna och medvetna? Det du gör kommer ditt barn göra för eller senare och kommer du vara stolt över det?
Detta inlägg gäller i första hand barn i ”formbar” ålder, alltså innan hen fått för många ıntryck av samhället, av sina vänner och så.