Förutom kramperna i vaderna som i stortsätt gott över nästan helt har jag inte något kroppsliga symtom att klaga över. Jag klarar mig helt själv, inga hemmorjder i rumpan, inga sura uppstötningar, ingen foglossning, eller annat dumt.
Med den här korta tiden kvar, för det är faktiskt KORT, tid kvar så undrar jag hur jag ska hinna. Och jag som skulle gå på gravidyoga, gravidmassage och allt sånt. Några frågor återstår, som det faktiska VAR SKA VI LÄGGA BEBISEN när hen kommer – Jag har inte boat, jag har faktiskt inte fixat någonting. Alltså ingenting. Vi har ingen vagn, ingen säng….Jag hoppas, (hoppas) att nya bebis vill åka babybjörn.
Vi har inte bebissäkrat, ( tagit bort alla småleksaker) gjort plats för bebisens kläder och saker, vi har ingen skötbord, vi har ingen plats för något skötbord. ( Fast värre saker har faktiskt hänt, man kan byta på golvet, i sängen…)
Josefin har lovat att komma och styra upp saker och ting. Då blir det bra. Jag behöver en kompis som Josefin.
————————————————————————————————————————————————-
Något annat som jag tänker mycket på är:
Hur kan man? Alltså saker som för mig är helt främmande och som andra gladeligen gör utan att tänka sig för.
1) Hur kan man byta ut den trevliga och faktiskt det enda stället i ”stan” där man kunde få en vettig salladslunch mot ytterligare ett kött och öl hak. Det hände på några veckor och redan nu är det fullt varje dag. Folk dricker öl och snapsar och äter kött. Ägarnas mission är att få hit den Europiska dryckeskulturen. Alltså dricka varje dag, och snapsa. Hjälp säger jag.
2) Hur kan man ställa saker mitt i vägen? För mig är det en GÅTA, när folk oftast karlar bara tar av sig (läs) tappar sina skor och kläder mitt i vägen, så att någon annan måste plocka upp de för att ens komma fram.
Så vi säger så för nu! Jag har en massa att ta hand om innan jag kan börja göra mig själv i ordning. Plocka undan med disken och förberedda middagsmaten. Och plocka ihop allt från tvätten. Och bädda sängen. Och laga frukost. Tjing!