Jag står framför mitt livs största utmaning! Att backa! Att våga lita på någon och släppa kontrollen. Släppa taget!
H går på ett års föräldraledighet på måndag – så vår vardag kommer se lite annorlunda ut.
Min största uppgift detta år blir att backa och låta honom ta plats! Det är han som ska sköta vardagen med hämta/ lämna på dagis! Passa och underhålla barn, se till att de får mat och att det finns extra kläder på förskolan.
Nu när jag ger honom den här chansen vill jag att han ska få lära sig så mycket som möjligt, om hur man sköter barn och hem. Och hur man tvättar med två barn, ( vi har ingen egen maskin, utan använder föreningens) hur man handlar och hur man får dagen att gå utan att bli lappsjuk. Det kan vara mycket ensamt att vara hemma på vardagarna, även fast jag har gjort mycket, har jag som haft min bas i hemmet, saknat vuxenkontakt, fikarasten och att ”åka till jobbet”
Självklart förväntar jag mig samma service som han har fått av mig. Maten klar till ett visst klockslag, disken urplockad, hyggligt plockat i hemmet, sängarna bäddade varje dag. Fast jag får vänta och han måste vänja sig med tanken och få runtinerna på det först.
Tänk att få uppleva när konstnären arbetar och inte bara få en teckning överlämnad!
Min första utmaning är att inte skynda mig hem, att inte ta över, att inte ”göra om – göra rätt”
Som kvinna känner man i magen att man måste skynda sig hem och hjälpa till med något! Det måste jag vänja mig av med. Det är hans jobb, han får betalt för att passa /vara med sina barn varje dag. Vilken oerhörd lyx va?! Det är hans jobb att ansvara för barn! Och hemmet!
Jag ska inte ta ifrån honom sitt jobb, sitt ansvar! Eftersom jag har gjort allt tusen gånger går det lättare /snabbare för mig – men jag ska inte gå in och ta över. Han ska få skrika hur mycket som helst men jag ska ändå inte komma farandes och släppa allt i mitt liv.
Inte hjälpa till! ( Jo självklart hjälpa till, men inte ta över)
Jag ska plugga heltid och det ser jag faktiskt fram emot!
