Jag har funderat ganska mycket, men inte kommit fram till någon bra lösning. Nu vill jag höra med er. Jag funderar över huruvida man får bli arg på ett barn eller inte.
För en tid sedan såg jag på ett barnprogram Kändisbarnvakten där ett barn medvetet slog sönder en av barnvaktens fina tallrikar. Med argumentet Man får inte bli arg på ett barn. I mig känns det inte rätt. Skulle ett barn slå sönder, medvetetet, mina tallrikar skulle jag bli arg.
( I tvprogrammet skulle ett av barnen hämta mer bullar och passade samtidigt på att drämma en tallrik i golvet, med mening, med flit – ”Vi skulle kolla om hon blev arg och det blev hon inte”)
Går man fri bara för att de är barn?
Ska inte barn gråta i kudden och skämmas om de gör fel?
Om ingen, aldrig blir arg på ett barn vilka vuxna kommer de barnen bli då? Om ingen bryr sig om trasig tallrikar, eller annat / annan som går sönder eftersom vi inte får bli arga på ett barn?
Hur mycket ska hända innan man får bli arg på ett barn? Är det OK för dig att din barn, (inte bebis) spolar ner din telefon i toaletten? Att ditt barn köper appar för hela din lön? Vad är OK? När får man bli arg på ett barn?
Om inte vänliga tillrättavisandes och vägledning räcker får man då bli arg? När är det då?
När ska man bli arg på ett barn, när de har blivit en ungdom, eller när de är vuxna? Ju längre tiden går desto mer har vi vuxna, samhället och våra vanor planterats i barnet. Det blir svårare och svårare att tillrättavisa.
Upp till diskussion !