Personer med ärftlig risk för fetma går ned lika mycket i vikt till följd av bättre kost, träning och viktminskningspreparat som resten av befolkningen, enligt en internationell studie som presenteras i The BMJ.
– Det visar att livsstilen sannolikt har större betydelse för fetma än ärftligheten, säger professor Paul Franks vid Lunds universitet, en av de ansvariga bakom studien.
Fetma (kroppsmasseindex, BMI, över 30) är ett stort folkhälsoproblem och antalet drabbade ökar. Med 2,1 miljarder överviktiga eller feta finns det ett stort behov av att utveckla mer effektiva strategier för att förebygga och hantera sjukdomen.
► Läs också: Sömnbrist påverkar våra tarmbakterier – kan leda till övervikt och diabetes
Ny studie undersöker fetma-genens betydelse för viktminskning med kost och livsstil
Orsaken till att vi blir allt tyngre beror på såväl arv, det vill säga våra gener, som miljö, det vill säga förändringar i vår livsstil, skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Bland annat förklarar variationer i en av våra gener, FTO, varför vissa har större anlag för att utveckla fetma än andra. I vilken utsträckning ärftligheten spelar roll för förmågan att gå ned i vikt är däremot inte känt. I den aktuella studien har forskarna därför undersökt om variationerna i FTO-genen har någon betydelse för hur mycket deltagarna går ned i vikt med hjälp av kost, fysisk aktivitet eller läkemedel.
Data från 10 000 deltagare
Genom att jämföra data från åtta tidigare utförda interventionsstudier med sammanlagt 10 000 deltagare från Nord- och Sydamerika samt Europa, har forskarna studerat förhållandet mellan bärare av en särskild variant av FTO-genen som ökar risken för fetma och hur mycket de minskat i vikt jämfört med personer utan den aktuella riskvarianten. Bärarna av riskvarianten var från början i genomsnitt ett kilo tyngre än de utan.
► Läs också: Dina tarmbakterier påverkar vilken effekt du får av din diet
Inget samband mellan riskvariant och viktminskningsförmåga
Resultaten visade att det inte fanns något samband mellan riskvarianten och förmågan att gå ner i vikt. Forskarna fann att de olika insatserna (kost, träning, läkemedel) samt deltagarnas längd, etnicitet, storlek på urvalsgrupp, kön, ålder och ursprungligt BMI-värde hade lika stor betydelse för förändringar i BMI, kroppsvikt och midjemått hos bärarna av riskvarianten som hos icke-bärarna.
► Läs också: 12 livsstilsförändringar för en effektiv viktminskning
”En av få gener som verkar påverka relationen mellan fysisk aktivitet och kroppsvikt”
Paul Franks har lett en av de största kliniska studierna som ingår i den nya metaanalysen. Han förklarar närmare.
– Studien är viktig eftersom FTO-genen är en av få gener som verkar påverka relationen mellan fysisk aktivitet och kroppsvikt. Flera större befolkningsstudier har tidigare visat att personer som bär på riskvarianten inte ha samma nytta av fysisk aktivitet i vardagen som personer utan riskvarianten i den allmänna befolkningen.
Personer fetma-genen går ned i vikt som alla andra
Paul Franks tillägger:
– Den här studien presenterar för första gången data från flera noggrant utförda stora interventionsstudier. I motsats till vad de stora befolkningsstudierna har antytt visar dessa interventionsstudier att personer som bär på riskvariationen i FTO-genen går ned i vikt som alla andra när de deltar i strukturerade livsstilsinterventioner.
► Läs också: 16 bästa knepen för att rivstarta formen
Av Redaktionen
Referens: Artikeln FTO genotype and weight loss: systematic review and meta-analysis of 9563 individual participant data from eight randomised controlled trials. The BMJ, publicerad 20 september 2016.
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!