När jag var i vecka 20 med lillasyster (vilket vi inte visste för vi hade inte tagit reda på kön denna gång heller) så fick jag börja gå hos både barnmorskan och på specialistmödravården tills det var dags. Detta var pga min tidigare graviditet med Charlie som visade sig vara rätt så stor, 5042gr och 56cm lång. Jag fick kolla mig för diabetes och gå på jämna tillväxtultraljud.
Jag klarade diabetes testet och i vecka 25 växte hon fint och enligt ”genomsnittet” men min oro för förlossningen blev allt mer jobbig. Charlie föddes med akut kejsarsnitt, mer om det kan ni läsa lite längre ner på denna sida //kurera.se/gravidbloggen/page/3/ .. Jag var orolig att även denna bebis skulle dra iväg i storlek på slutet och att det skulle sluta akut igen. Att det blev kejsarsnitt med Charlie berörde mig inte direkt efter men när jag började närma mig ytterligare en förlossning så kom tankarna. Vi fick ha ett möte på Specialistmödravården om detta och jag fick höra att ha gjort ett kejsarsnitt är inget att vara orolig för, varken möjligheten att det skulle bli ett akut igen eller att ärret på livmodern skulle spricka.
Men på närmare kontroll i vecka 38 så visade det sig att hon hade börjat dragit ifrån lite grann och ytterligare en kontroll en vecka senare blev inbokad. Nästa möte var hon +20% och dom bokade ett kejsarsnitt till dagen därpå. Känslan att åka därifrån och veta att jag skulle bli tvåbarnsmamma dagen efter var extremt svår att ta in.
Bilden är från sista veckan med bebis i magen.
