Den 6/8 2014 klockan 16.00 blev det bestämt på Specialistmödravården att det var bäst att göra ett kejsarsnitt för att ta ut bebisen innan beräknad förlossning då vikten hade börjat dragit iväg som med storebror.
Så tidigt på morgonen den 7/8 2014, 5 dagar innan BF checkade vi in oss på förlossningen i Västerås, spända och nervösa över denna stora dag. Visserligen hade jag gått igenom ett kejsarsnitt tidigare men under helt andra omständigheter där vi inte riktigt hängde med vad som skedde.
Allt var så lugnt och fint inne på förlossningen, fint mottagande och det kom in en sköterska som förberedde mig inför operationen. Narkosläkaren och operationsläkaren var inne och pratade lite, ställde frågor och förklarade vad som skulle ske. Eftersom allt var så lugnt inne på förlossningen denna morgon skulle jag få slippa att åka till uppvaket (dit åker man även om man inte blivit sövd) utan jag skulle få stanna hos bebisen och min man. Med Charlie hade jag inget val då det blev akut och man skulle hålla lite extra koll på mig.
Jag var som sist väldigt orolig under operationen och frågade ofta hur det gick och om bebisen mådde bra. Jag var galet inställd på en pojke till, så när dom frågade vad vi väntade så sa jag att det var antagligen en pojke.
Bebisen börjar skrika och jag gråter av lycka, skakar av lycka och sköterskan håller upp så vi får se vad det blev. Både jag och min man var så inställda så vi trodde det var en pojke, sköterskan skrattade och sa nej det är en flicka. Vilket glädjerus! SJÄLVKLART hade vi blivit lika glada för en pojke till men att få en av varje var riktigt häftigt!
Tyvärr medelade sköterskan att jag var tvungen att åka upp till uppvaket iallafall för det hade kommit in en del blivande mammor på avdelningen.
Efter nästan tre timmar fick jag komma ner till min fina dotter som vägde 4325g och var 49cm lång. Ellen Susanne Siv blev hennes namn med Ellen som tilltalsnamn. Susanne är ett släktnamn på min sida och Siv fick hon heta efter sin underbara farmor som tyvärr gick bort i cancer endast 49 år gammal när Charlie var 4 månader.
Åter i bebis bubblan inne på BB med vattenbombare som flög utan för fönstret hela dagarna långa för att släcka branden som härjade i skogen. Men gissa om vi saknade vår Charlie! Vi åkte direkt hem efter 48 timmars kontrollen och hämtade vår son. Deras första möte gick hur bra som helst och går fortfarande fantastiskt bra!
Ellen och Charlie var galet lika varandra och är fortfarande väldigt lika på i utseende och till sättet.
